sin dödliga kropp och sträcker ut sig i sin fulla styrka står hon inför ett antal val. Hon kan välja att minnas sitt liv, eller att glömma. Hon kan välja att återfödas genast, att vänta eller att inte återfödas alls.Om hon väljer att inte återfödas så uppgår själen i ljuset där hon förenas med den allomfattande kärleken, bidrar med sina unika erfarenheter, sin unika kunskap.Om själen i stället väljer att återfödas så bär hon med sig all sin kunskap, men väl förborgad. Nyckeln till denna kunskap ligger i den villkorslösa kärleken.

Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
 Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting. 

När människan - och själen - nått denna punkt i sin utveckling kan hon leva i kärlek och vågar leva och uppleva livet som det är - naket oförstället, oförskräckt. -

...att aldrig glömma, för dem som väljer glömskans nåd i min syster Lethes flod. 

Minnets gudinna kallar de mig, människorna. De döda som låter sina själar omslutas av min källa minns sina liv på jorden, kan - om de så önskar - bära dem med sig in i moderlivet där de vaggas en tid för att sedan födas till ännu ett liv. Min syster, Lethe, bär glömskans flod - hos henne får själen vila, renhet, glömska. I det nyfödda barnets blick kan människan se oändligheten, en evig visdom som långsamt faller i glömska när människans hetsiga sökande efter ro tar överhanden. Den själ som druckit ur min källa kan inte glömma, hon bär sina minnen genom evigheten. För mig finns ingen glömska... 

---

 När natten faller hör jag deras ohörbara röster - de viskar omkring mig, smyger sig nära för att röra vid min hud, mitt hår. De tisslar, längtar, försöker dra mig till sig. Jag finns där i min bubbla, i min grotta av ametist och bergskristall, onåbar, orörbar.  

inköpslista min mormor skrev en gång för länge sedan (måste vara säkert 20 år sedan) och som alltid gör mig lika glad när jag ser den...

Hoppas ni kan läsa texten!

för den som reser E4 norrut...

I Iggesund ligger intill E4:an ett hus på vänster sida (om man reser norrut) som har ett kafé jag inte förr besökt...

Det var himla trevligt! Fräscht, gott fikabröd (hembakt, om än inte så hysteriskt stor sortering) och de hade tom laktosfria chokladbollar! Dessutom fick man själv välja på olika gamla koppar med tillhörande fat...

Bilder nedan! Mackan på bilden var en Bruksmacka - med leverpastej-saltgurka, ost-gurka, skinka-tomat, ägg-kaviar och räkor-majonnäs-dillkvist på en färsk segkaka...Jättegott! Och inte var de särskilt dyra heller!

Och en lekhörna för barnen fanns där...med en gammal kassaapparat, dockor, telefoner mm

Kafe Annorlunda!

efter en diger midsommarhelg, lugn men tungrodd...

Laddar upp lite bilder i morgon - dags att nanna kudden!

midsommarvila!

Hoppas ni får en skön midsommarhelg!

Jag söker efter en dikt, som jag har sett i nån dödsannons nån gång...Jag minns inte orden men andemeningen (*fniss*) är typ...

"sörj inte mej, jag är inte borta, jag har bara gått ut ett slag..." osv...

Nån som vet vad jag pratar om?

Va'? Morbid? Jag? Nääääeee...