Jag har knappt varit utanför dörren - gick tre steg bort till brevlådan och plockade in dagens reklamhög, och sen tre steg tillbaks. Här har varit så stilla, så stilla...

Storpyre åkte tillbaks till Staden mellan bergen, för att fortsätta jobba. Det verkar som om det går bra att jobba iaf. Hon har inte klagat ännu, mer än över att hennes revben gjorde ont efter andra arbetsdagen...Ovan vid kroppsligt arbete!

Det regnar i Brinnande bockens stad idag.

Tänkte igår, när jag jobbade och var hemma hos di gamla tanter som vi går hos dagligen och ger insulin, hur oerhört priviligerad jag är som ändå kan få uppleva detta - dessa kvinnor med hela deras historia, hur de tar emot mig, accepterar min hjälp utan att relationen på det minsta vis alls är ojämlik. Tänker på nittioåringen som varje gång jag kommer kramar mina händer, och säger Åhh, vad det var länge sedan du var här! Hur mår du?

Och att hon sedan är lätt dement och inte alls säkert vet vem jag är men ändå godtar är liksom oväsentligt, för hennes ljusa sinne, hennes glädje är så total. Eller den andra lilla gumman, också snart nittio som själv skottar snö om vintern, som sitter ute och solar hela dagarna om sommaren, som alltid skrattar och är glad trots att hennes vänner i stort sett dött allihop...

Och sen tänkte jag på hur glad jag är för hemtjänstpersonalen i det område där jag jobbar - hur engagerade de är, hur de lägger ner all sin omsorg om de gamla de sköter om, hur de orkar skratta, tralla och vara glada trots att de har oerhört pressade scheman, och mycket att göra.

 Det är kvinnor med stora hjärtan, sträva händer och trötta fötter.

Så, ni kvinnor i vårdande yrken - stressade, pressade, med dåligt samvete och på tok för låga löner...Det här är min kärleksförklaring till er! Ni är fantastiska!

en ytterligt sällsynt begivelse i det Tariska chateau:et. Storpyres bästis, hennes föräldrar och lillebror var här och åt tacos och sockerkaka med grädde och jordgubbar, som liksom lite sommarmys innan de sticker till grannlandet i öster för sommaren. Vuxna drack vin och fin konjak, barnen läääääsk...

 Mycket trevlig kväll! Det skrattades och pratades oavbrutet i timmar. Vi ser dem alldeles för sällan...

Vaknade sen inatt kl halvfyra i en gigantisk kisspöl. Lillpyre hade hoppat över att gå och kissa när hon kom in till oss på natten...Så det blev till att kliva upp och tvätta både pyre och mej, byta om och bädda rent i sängen, slänga in madrass, lakan och påslakan i tvättmaskinen och programmera den så det skulle gå igång i någorlunda vettig tid...Drygt!

-----

Maken berättade för svärmor om Lillpyres saxhyss under veckan. Hennes reaktion på duk-klippandet blev: "Men, åh! Vilken finmotorik!" och reaktionen på byxklippandet blev: "Men, det var väl också duktigt! Det är ju svårt att klippa i tyg. Och vilka bra saxar de måste ha på dagis!"

Hennes reaktion är precis lika rolig som Lillpyres hyss...Inte undra på att maken är skruvad!