Jag söker efter en dikt, som jag har sett i nån dödsannons nån gång...Jag minns inte orden men andemeningen (*fniss*) är typ...

"sörj inte mej, jag är inte borta, jag har bara gått ut ett slag..." osv...

Nån som vet vad jag pratar om?

Va'? Morbid? Jag? Nääääeee...

Var sen till bussen i morse (eftersom bilen fortf står på verkstan - ska hämtas i morgon). Rusade på som attan med Lillpyre i hälarna. På gångvägen mellan busshållplatsen och hemma har hyresvärden grävt upp asfalten för bredbandsindragning, och där låg asfaltsklumpar på gångvägen. Jag hade bråttom och såg dem inte, så jag klev rakt på och vrickade högra foten, skrapade upp högra knät och fick en smäll åt vänster arm. Jag insåg att foten inte skulle hålla att gå på nån längre sträcka, så det blev till att halta hem igen. Väl hemma slängde jag mig i soffan med foten i högläge, Pyre satte på TV:n. Jag ringde jobbet och meddelade att jag nog skulle bli sen, och kunde nån komma och hämta mej och köra mig och Lillpyre till dagis?

Jodå, en undersköterska var ute på hembesök, så jag kunde ringa henne bara så skulle jag få skjuts. Jag väntade en stund tills värsta värken lagt sig, och kl 9 (en timme efter påbörjad arbetstid) stod jag på parkeringen och där kom undersköterskan insvängande. Hon körde oss till dagis, och sedan till jobbet...Så, nu sitter jag här på jobbet, med värkande fot, sönderskrapat knä och en vänsterarm som inte riktigt hänger med. Men timmen jag blev hemma på morgonen får gå på flexen, och jag jobbar heldag i alla fall...