Som nu till middan blev hon plötsligt arg. Hon var som vanligt sist av alla, hon hade sin vana trogen ägnat måltiden åt att prata och satt kvar sist med all mat kvar på tallriken. När jag menade på att om hon inte skyndade sig och åt upp så skulle hon bli ensam kvar vid bordet. Då vrålar hon plötsligt: Ett enda ord till och jag sparkar dej i magen!

Och jag blir alldeles perplex - det är ett sätt att bemöta människor som inte existerar i hennes närhet - ingen av oss skulle öht komma på tanken att säga en sån sak, eller bete sig på ett sånt sätt. Vi kan visserligen höja rösten åt henne ibland, men det är mest för att överrösta henne. Jag antar att det kommer från dagis, det där beteendet, men skräms samtidigt av tanken på att nåt annat barn skulle befinna sig under såna omständigheter. Läskigt!

Storpyret är sjutton idag - hurrahurrahurra! Hon fick frukost på sängen i morse, beställde tacopaj och choklad-banan-tårta till middag och firande, fick lite presenter: Hello Kitty trosor, pyjamas, necessär och duschpryttlar av familjen. En rosabandet-babyliss-hårfön, en tv-bänk - båda av familjen, presentkort av moster å pengar av plastfarmor&-farfar och mormor. En DVD-box säsong tre av Gilmore girls av mormor, (plus att hennes nya säng som hon fick för några veckor sedan faktiskt var en tidig födelsedagspresent från familjen) När familjen ätit middag, tårta och givit presenter kom kompisarna med presenter och fick äta tårta (fast de redan givit presenter och ätit tårta i lördags), av dem fick hon det bästa: En ram med foton på henne och kompisarna och texten: "Storpyre 17 år, vi älskar dej!" och då grät hon - hon blev så rörd att hon satt här och grät, gullungen. Och en ram eller nåt sånt i liksom ståltråd, liknande luffarslöjd, med hennes namn liksom tillböjt som en av hennes kompisar fått gjort åt henne när kompisen var i Italien för några veckor sedan. Dessutom fick hon två stycken böcker i present av den lokala bibblan där hon just nu är och gör sin apu...Vilken apu-plats, va!

Lillpyret å sin sida hade jag tänkt skulle gå till dagis i morgon. Men, det visade sig att hon hade 38.3° ikväll, vilket innebär att det inte alls blir dagis i morgon. Och inte på fredag heller, skulle jag tro. Frågan är hur det blir med simskola på lördag...

Och jag blir hemma från jobbet hela veckan, eftersom jag är ledig i morgon, och maken reser bort på fredag...

 Dessutom har jag själv ont i halsen och känner mig hängig som bara den...

Ska bli spännande att se vart det här tar vägen...

i hampan efter tre dagars innevaro och åkt och hämtat ut mina arbetsglasögon. De var halvt chockade över mitt synfel, och trodde att optikern som gjort mätningen beställt fel glas. Det jag fått är sk närprogressiva glas.

Styrka:

Höger öga:

Sfär: +2.0; Cylinder: -4.0 (ska eg vara -4.5 men det går inte få glaset slipat så); axel 14 och visus 0.7

Vänster öga:

sfär: -2.0; Cylinder: -1.25; Axel 172 och Visus 0.9

Hon som gav mig mina glasögon sa att man vanligtvis inte använder det ena ögat när man har sånt extremt synfel som jag har. Men, jag använder båda - det högra för djupet i bilden och distansseende, det vänstra för närseende. När jag plockar stygn, till exempel, använder jag mig av vänstra ögat. Däremot så  var det så att mitt högra öga var helt och hållet bortkopplat under mina tonår. Jag såg ingenting med det. Om jag blundade med det vänstra så blev det svart, jag hade endast en svag ljusstrimma i ena kanten av synfältet. När jag så började använda mina glasögon mer så blev det bättre och bättre...

Nå, bågarna jag beställde var några som heter Robyn och ser ut såhär:

fast den är brun. De känns bra, jag har dem på nu, och skärmen är tydligare än nånsin. Det finns mao ingen anledning att sitta framåtlutad över skrivbordet för att läsa, eller att kisa med ögonen. Kommer detta att funka så är det efter-jobbet-huvudvärk farväl!

då de fick tag i en annan vikarie. De skulle ringa mej igår eftermiddag, och gjorde det aldrig. Då jag inte ringde dem så sökte de en annan vikarie. Ett missförstånd, med andra ord - jag väntade att de skulle ringa mig, de väntade att jag skulle ringa dem.

Menmen, det var visst inte meningen då. Fast - visst hade jag fått det om jag varit mer på hugget, det är klart.

Lite besviken är jag nog. Mest på mej själv...

hade hon prick 38°, Lillpyret, 37.3° nu på morgonen. Hon är lite småsnorig, men det är mest det att det är trångt i luftvägarna som är jobbigt. Vi får väl se hur det blir under dagen...

Är det verkligen ingen av alla mina besökare som kan komma med uppmuntrande tillrop när det gäller jobbet som jag blev tillfrågad om igår?

Hjälp mig, ni kloka!

Jag har fått ett erbjudande med kort varsel om vikariat en dag i veckan, på en skola inte alltför långt borta. Hur länge vet jag inte, inte heller lönen. Vikariatet är på en del av skolan där jag egentligen kanske inte är helt behörig, eller utbildad för mer än vissa kurser. Men, flera där känner mig, vet vem jag är, och tror på mig.

Mina tvivel gäller: Tänk om jag är usel som lärare!?! Tänk om jag klantar mig!?! Tänk om jag inte orkar!?!

Hjälp!

Hon hade inte feber, men 37.2° vilket brukar kunna betyda feber till kvällen. Hon är glansig på ögonen och ser rätt opigg ut. Hon har hosta som låter väldigt kruppig, (gissar att hon är lite svullen i stämbanden), och det gör jätteont när hon hostar. Jag har dragit igång en förkylningskur med hennes astmamediciner - dvs både Airomir och Pulmicortinhalation morgon och kväll. Hoppas det stannar vid det här nu...öronvärken har lagt sig just nu, vi får se vart det tar vägen. Man blir ju lite smånervös när hon får ont  i örat eftersom det varit så oerhört trassligt med hennes öron.

Det snöar...(glad blir jag, det blir ljusare då)!

och föräldra- och småsyskonfritt var ett absolut krav. Så - maken, Lillpyre å jag fick lov att ge oss iväg ut. Och vad hittar man då på en lördag kväll när man inte har några självklara umgåses-personer inom fem mils radie?

Jo, man går på bio!

Så, vi har varit och tittat på Disneys Råttatouille.

Underhållande? Jadå. Originell? Njae, inte direkt. Lite smårolig sådär. Roligast var Lillpyres hejdlösa totalgarv på fel ställen - hennes skratt tillrar iväg som kristaller på ett silverfat, högt och hejdlöst. Underbart - hon fick halva salongen att skratta.

Gounge!

Sjuttonåringen (inte riktigt ännu, men om några dagar) och hennes fyra kompisar hade lyckats steka fläskfilé, klämma till en potatisgratäng och göra tårta alldeles själva - de fick bara ingredienserna och lite instruktioner och de hade klarat det med glans! Fast köttet var lite osalt...Dessutom hade de städat och diskat efter sig så här var finare än innan vi for. Vilka underbara tjejer det är, det här...