visar väl hur arbetsgivarna ser på sjuksköterskorna i sin organisation.

Vi ska bara veta vår plats. Arbetsgivarna anser att de kan behandla oss hur de vill, vi har inget att säga till om. Mycket hänger det givetvis i att vårt fack varit så svagt genom åren, och hela tiden arbetat för att lyfta sjuksköterskornas status genom att pusha på omvårdnadsforskning. Men allvarligt talat - omvårdnadsforskning är inte en facklig angelägenhet - det är i arbetsgivarnas intresse. I och med detta har Vårdförbundet spelat arbetsgivarna i händerna hela vägen.

Det är en annan sak med Kommunal, som organiserar undersköterskorna - när Kommunal ryter ligger arbetsgivarna plats...

Det finns ytterligare en försvårande faktor i det hela - när det gäller den fackliga kampen, och det är att kårens egna fokus ligger på patienterna. När det gäller patienters hälsa - de som vår roll handlar om - så kan man gå en hel dag utan att kissa. Man kan gå en hel dag utan att äta. Man kan gå en hel dag utan att få ut sin lagstadgade lunchrast - och man tycker inte det är fel, för patienterna ska ju gå först. I alla lägen. Arbetsgivarna rider högt på sjuksköterskornas pliktkänsla, på vår starka etiska känsla för de vi är satta att vårda - så långt att vi accepterar att bli behandlade hur som helst, bara patienterna har det bra. Vi accepterar neddragningar, indragna vårdplatser, överbeläggningar - eftersom arbetsgivaren när vi protesterar kontrar med "det ingår i uppdraget" - så tolererar vi allt. Vi accepterar att springa fortare, att inte hinna äta/kissa/sitta ner en stund/andas, vi accepterar att vår avdelning beläggs med vite för att vi har så många överbeläggningar att vi inte har tillräckligt med utrymme mellan sängarna för att kunna arbeta på ett ergonomiskt säkert sätt. Vi accepterar att vi skadar oss i arbetet, vi accepterar hot om våld, uteblivna löneökningar för nya uppdrag (eftersom de ingår i uppdraget)...Vi accepterar allt. Och fan vet om vi inte förtjänar de låga jävla lönerna (och vad är det för skitsnack om 23800 i snitt - jag med mina 13 år som sköterska, sju som distriktssköterska och en fil kand i vårdpedagogik tjänar 22400) när vi är så jävla dåliga på att kämpa för oss själva...

 

Åsa

4 maj 2008 09:19

Ja och jag har jobbat 15 år och tjänar strax under 22.000 kr...
Oj vad vi har välbetalt *skratt*.
Blir spännade att se hur detta slutar, tror inte det blir så mycket för vår del i slutänden men jag hoppas förstås att jag har fel.

http://klackebo.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...