Jag har just avslutat en film, en sån där film som får en att fundera över livet och dess villkor genom generationerna...

Everything is illuminated - Allt är upplyst

En mycket tanke- (och känslo-)väckande film...

Har du inte sett den...Se den!

And to mr Jonathan Safran Foer on who's book this film is based: To see - and feel - a movie like this is a life-changing experience for everyone. I wish I could find the words to tell you about the thoughts and questions it has raised within me, but all I can say is: Thank you!

sen mina dagar som husletare, att sitta och titta på husbeskrivning på hemnet, och inser att jag nog är himla kinkig...

Jag vet kanske inte vad jag vill ha riktigt, men jag vet vad jag inte vill ha...

Rostfria vitvaror går helt bort - skitfult, tycker jag.

Grått kök går bort helt - stentrist

Villor som är inredda som fjällstugor i en furu-mardröm går ohyggligt bort - jag blir knottrig av all gulnad furupanel...furu kan gå men då ska den vara vitlaserad...

Jag vill inte ha inbyggnadsskåp i badrummet, inte heller badkar mitt på golvet.

Och inte badrumsväggar och golv klädda i matt sjösten - skittrist!

Och inte tycker jag om klinker i hallen

Och supertrendigt inredda hus går bort, otroligt bort...

Men vad vill jag ha då?

Jaaa...då ska vi tänka...:

Ett äldre hus, falu rödfärgsrött med vita knutar, eller herrgårdsgult.

Förstukvist med snickarglädje och sittbänkar

En grusad rundel med flaggstång i mitten

Vindlade stenlagda trädgårsgångar mellan uppväxta äppelträn och hallonbuskar

Ett stenparti med mossflox

Sektion med naturtomt...smultron!

En äng!

Breda golvbräder med gamla trasmattor på...

Lite högre profilerade trösklar

Spegeldörrar

Gamla fönster i handblåst glas med besvärliga innanfönster

Gamla möbler - en gammal chiffonje i originalmålning,

ett bord i björkintarsia och en karljohanssoffa...

Vita skira muslinsgardiner

Pelargoner i fönstren, jämte tolv apostlar och asparagus

Vitmålad pärlspont i hallen, och blå dörrar

Gammal järnspis i köket för värmens skull

Kakelugn i kammarn

Rent enkelt vita kyl&frys, gärna inbyggda i ett vitt allmogekök, precis som diskmaskinen.

En trappa upp till övervåningen, även den blåmålad

Ett gammal klädskåp i hallen istället för garderob, i övrigt handsmidda krokar för aktuell ytterplaggsuppsättning

Trång gästtoalett, med ebonitring på toan där torkade eterneller står i en vas i hörnet, toarullshållaren är en gammal av gjutjärn, spegelramen vacker och vindlig av smidd koppar, och handdukarna är gamla linnehanddukar...

Och då inser jag...fy tusan vilken gammal bondromantiker man är!

förmiddagsfikat och gav mig en liten present.

Jag fick en Skrattande Buddha! Glad, blev jag!

"Maitreya Buddha, Buddhan som skall komma, är en symbol för lycka, välstånd och oskuldsfull glädje. Det sägs att Buddhas stora mage är ett tecken på materiellt välstånd och framgång. Genom att klappa hans mage stärker du dessa kvalitéer i ditt eget liv. Det skall ge dig lycka i livet. Det är bra att bjuda in Maitreya Buddha i sitt nya hem. Han delar med sig av sin goda chikraft vilket ger både lycka och framgång.

Den skrattande Buddhan kan placeras var som helst i hemmet där du vill förstärka positiv chi"

Bild och text hämtad från www.kristallrummet.se

eller snarare tagit på mej (men tro inte att jag löneförhandlat, sånt existerar inte. Och förresten tänker visst vårt fack riva upp vårt senaste löneavtal vad jag förstått) som jag hoppas ska lindra min tristess och leda.

Jag ska hålla hälsosamtal med nyanlända flyktingar. Det känns stort, svårt, lite läskigt eftersom jag inte är van att göra såna saker...men ack så spännande!

Jag mailade med en tjej jag köpt garnet av, till sjalen. Hon tycker som jag (och Coz) att uddarna bör vara mörka...så jag tog och rev upp en av uddarna, vägde garnet som var i udden och kom fram till att garnet väger 3 gram. Jag tog sen och nystade om mitt kära kauni-nystan, och tog ut allt garn som är tillräckligt mörkt.

Eftersom jag ska ha 13 uddar till i mörkt garn, så blir den totala vikten av detta garn 39 gram. Det mörka garnet jag har väger 40...så då har jag ETT GRAMS marginal...nu gäller det att hålla tungan i rätt mun!

sentimental journey sista dagarna:

En vindlande resa går från The Platters Only you, där minnena flimrar förbi...en sommar i norra Ångermanland, då jag satt med en liten bandspelare och lyssnade på radio och längtade bort, osedd, oönskad...jag var nog elva-tolv år, skulle jag tro...Osökt kommer man då till en annan låt, samma år. Men då var vi på lägerskola, en hel vecka, tillsammans med klassen. Vi var inkvarterade fyra-fem personer i varje rum, tjejer för sig och killar för sig. Jag och mina kompisar smög ute sent, och kikade på fönstren på killarna när de klädde av sig...N:s vita kalsonger var oerhört töntiga, men nånting i kroppen kittlade ändå...Denna låt var temat för den veckan, och vänskapsbanden tycktes outslitliga, ungdomen tycktes evig och framtiden låg alldeles för långt borta. Därifrån vindlar minnets väg vidare mot en låt om innerlighet, som talar om längtan...längtan som var en ständig följeslagare, då som nu. Några år senare var denna låt en favorit (och är det fortfarande)...Den talade om mej och D, som var min allra första STORA kärlek...jag älskade honom hett under de tre år vi "följdes", och sörjde åratal efteråt. (När Brad Pitt gjorde sin första stora roll i Thelma & Louise baxnade vi, min familj och jag - det var som att se D...förutom att D var vackrare, med något mindre kantiga drag än BP, och mer muskulös kropp). 

Nock med sentiment nu - nu funkar nätet dåligt, så jag får fortsätta en annan dag...Enjoy the music, mina vänner!

Jag håller på att sticka en sjal, och är precis på sluttampen. Garnet är alltså flerfärgat i långa sektioner, i mörkt vinrött, lila och cerise.

Jag håller på att göra uddarna längst ut nu, och tycker det ser konstigt ut med de knallcerisa uddarna mot den mörkt vinröda randen som är närmast uddarna. Men, vad tycker ni? Borde jag repa upp uddarna, och försöka dela på garnet, så att jag får mörkt rött i alla uddar? Jag är inte säker på att garnet räcker, utan då måste jag ev köpa ännu mer...Vad tänker ni?

i tanketorka - bara existerat i ett tankemässigt tomrum, och nu sprudlar plötsligt tankarna, associationerna, orden, önskningarna så till den grad att jag inte hinner med.

Jag var trött idag när jag promenerade hem från jobbet. Tog den minst jobbiga vägen (jag har Bockstans enda långa uppförsbacke mellan mitt jobb och mitt hem), gick genom skogen. Det hade regnat och var samtidigt varmt, så marken liksom ångade, pustade, frustade av höstens mogna dofter, solen glittrade på barr och löv, mossan låg djupgrön, smaragdglittrande, mjuk. Plötsligt kände jag en otrolig längtan efter att traska in i skogen, slå mig ner på en stubbe, och stanna där. Låta mig sjunka ner i mossan, bäddas in i den näringsrika myllan...låta myror bygga bo i mitt hår, spindlar spinna nät mellan mina tår där de kunde fånga sin mat, låta mossan långsamt växa över mig, gömma mig för omvärlden...jag kunde låta snön ge mig sitt mjuka täcke till vintern...och där skulle jag ligga och lyssna på tidens gång, på trädens tysta samtal, vindens rop i skymningen...Kanske krypa fram till våren, låta mig själv spira upp ur myllan, samtidigt med alla växter, känna blåbärsriset kittla mig i knävecken, stolt sträcka ut mina grenar när saven stiger, bilda knoppar på mina fingrar...låta stora gröna löv slå ut, för att skydda de små fåglar som vill bygga bo i min halsgrop eller bakom mitt öra...