Inatt har jag haft en rolig dröm...

Jag drömde att det var dags att fira jul, och att vi skulle fira hos makens syster med familj. Svågern hade fixat en buss för att hämta upp alla, det var stor feststämning, där var smoking, vita spetsar, guldlamé, diamanter å högklackeskor. Jag lessnade rätt fort, knöck svågerns stora vita Cadillac cab

(som han inte har nån i verkligheten men hade i min dröm fast utan student-tingeltangel). Jag åkte västerut, och plötsligt var det sommar där jag var...jag åkte över fjällen till Norge, till en liten stad på kusten. Jag åkte över de höga bergen, förbi sandiga flodbäddar och luften var varm. 

När jag kom till den lilla staden i Norge stannade jag i centrum, där jag helt plötsligt insåg att jag var där för att utföra tre uppdrag. Det första uppdraget var att återge en fattig människa hennes glädje och kärlek till livet. Det andra gällde att återge en förälder som förlorat sitt barn tron på det goda. Det tredje uppdraget gällde att rädda livet på ett barn. Varför dessa uppdrag skulle utföras vet jag inte - jag bara godtog dem med självklarhet. De två första uppdragen utförde jag, och var på väg att utföra det tredje när jag i drömmen insåg att jag var tvungen att skynda mig om jag skulle hinna drömma klart innan jag vaknade (lucid!), så jag gjorde mina andra ärenden där, som var att skaffa julgodis och jag träffade på en arbetskamrat som kände sig underlägsen. Mitt svar blev att "det är klart att du känner dig underlägsen - man är underlägsen när man kommer till ett annat land och inte kan språket - då måste man acceptera sitt underläge för att kunna komma ur det."

Jag skyndade mig till bilen för att hinna utföra mitt uppdrag och ta mej hem till Julen igen innan klockan ringde...och då ringde den!

en snabbis, då vi har lugnt i telefonen. Köpte nässpray och vitaminer, då klämmer personen bakom disken (som jag undervisat i läkemedelslära när jag gjorde praktik på vuxenutbildningen :) till med att "Om man köper tre förkylningsprodukter så får man en bok."...man fick välja mellan Petter och hans fyra getter (vilken vi redan har) och Frukost på Tiffanys som jag inte läst...så jag klämde till med en ask Ipren och såklart valde jag Tiffanys, då! En lovvärt initiativ minsann! Känner man sig hängig så ska man stanna i sängen och läsa en bra bok!

Köpte för övrigt Mitt Val (kvinna) som vitaminpreparat - ska återuppta fiskoljan och se till att få i mig rosenrot så ska vi väl se om vi inte kan få lite sprutt på den här sletna gamla kroppen...;)

Jag tänker ibland på hur det var i början, när vi var nykära, Kärleks och jag. Hur vi satt där, med 23 mil mellan oss och längtade...hur det sved ensamt i kroppen när vi satt i telefon och önskade att andetagen man hörde i luren istället skulle kännas mot kinden, varma och tröstande. Hur vår tid då bestod av saknad när vi skilts åt och kanske inte skulle få hålla om varandra på nästan två veckor, hur svartsjukan brände i kroppen när han gick på krogen med kompisarna och jag jobbade helg...

Jag minns hur glädjen bubblade i magen timmarna innan han skulle komma. Jag minns de gånger Storpyre åkt till mormor, så att Kärleks och jag skulle få en kväll för oss själva...hur den veckolånga längtan fick oss att slita kläderna av varandra redan i hallen...

Jag minns hur jag ibland - när jag hade lediga dagar och han åkt hem igen - lät bli att duscha för att under dagen kunna få känna hans doft på min kropp, minnas kärlekens berusning, den feberheta.

Och ändå, trots de intensiva känslor, den yra förälskelsen då så är vad vi har idag - med barn som ständigt ligger mellan oss om nätterna, slitiga arbetsdagar, oro för arbetslöshet, utbrändhetens gast, vantrivsel i vårt hus - långt mycket bättre. Vi är trygga med varandra, försöker alltid sätta den andra i första rummet. Vi rör oss om varandra, smeksamt och kärleksfullt ännu efter sju års sammanboende, vi skrattar om nätterna, njuter av varandras sällskap och känner oss ganska så halva om inte den andre finns där.

Jag älskar dig, min Make, min Kärleks...mer än du kan ana, mer än livet självt. Fast, det tror jag du vet.

och såhär blev den: (den är ännu oblockad, så den kommer att bli än större, vilket innebär STORT - den räcker nedom rumpan redan nu).

Ursäkta det övriga - min ohyggliga gula tapet, och bedrövliga furutrappa...

Jaa, en promenad samtidigt med simskolelektion...en tur till Stora Köpcentret i Väst - där jag hittade ett par skor i syntetskinn som var precis vad jag sökt. Förutom att det var s-y-n-t-e-t...Får se om jag behåller dem!

 Vidare - en trevlig fikastund, STÄDNING, en mumsig porterstek, ett par glas Brolio, en liten drink före maten...en tur till kiosken för att hyra film...en vunnen auktion på Tradera...

Snäckan nedan var en mycket vacker snäcka, med en ovanligt mönstrad rygg vi hittade på vägen när vi tog promenaden. När vi vände om och gick tillbaks låg den som en söndertrasad kladd på vägen - överkörd, förstås.

Lillpyre är ute och leker i mörkret, när hon kommer in är det jag som läser saga (inte maken - vi turas om)...

Sen ska vi se på Tjocktjuven!

en av de bättre filmer jag sett...

Pans labyrint

En vuxensaga, balanserandes på gränsen mellan drömsk saga och ruskig verklighet...

Ger många minnen av barndomen, det får mig att minnas hur jag drömde och fantiserade...inte olikt Ofelia i filmen.

Har ni missat den, så se den - ruskiga verklighetsskildringar, sagoinslag med hopp och värme mitt i all fasa...

löste mordgåtan. Eller så är han bara synsk...fast sånt kan man väl inte tro på???

http://www.gd.se/Article.jsp?article=113247

Nåt lågt blodvärde hade jag ju inte...140 hade jag vilket är att betrakta som väldans bra. Frågan är då vad man ska fundera på då, då...

Fast det är väl bara att inse att det är stressen å pressen av uppsatsen, å allt annat skit man ska hålla på med...