i hela fridens namn det är som driver mig (fast jag egentligen vet)...

Dels har vi den obotliga nyfikenheten på existensen, på människan, livet och världsalltet...

Men sen har vi också den grundläggande, genomsyrande känslan av underlägsenhet. Den känsla som inpräglats i en - oavsiktligt - när man i uppväxten ibland blivit bortvald till förmån för yngre syskon, när man inte upplevt sig sedd som barn (tänker tex på när jag var kanske nio och min syster fem och min mamma kramade henne godnatt och gullade, och jag fick be om en kram för att få en - antagligen för att mamma tyckte jag var stor...men ändå), eller för att man i sin uppväxt kastats hit och dit, efterfrågad av ingen, och ingen har sett hur man haft det (dysfunktionella familjer blir mästare i att hålla en tät mur mot omvärlden).

Så, när jag väl flyttat hemifrån, skaffat egen familj osv så blev det också dags att göra upp med min egen bild av mig själv som värdelös, som underlägsen alla andra. Så jag började studera - jag läste till sjuksköterska. Jag tyckte att jag var oerhört duktig på att studera. Blev färdig sjuksköterska efter tre år och fick min legitimation. Jag var oerhört stolt över min bedrift, stolt över att vara sjuksköterska, och duktig på mitt arbete - intuitiv, säker, snabb och trygg. En god arbetskamrat, en god arbetsledare, varm och nära mina patienter. Proffsig gentemot läkarna, kamratlig mot andra yrkesgrupper.

Men jag kände mig fortfarande underlägsen alla andra.

Jag arbetade ett antal år, blev så van att sjuksköterskearbetet blev rutin och lite tråkigt. Så, jag läste 1½ år till på högskola. Jag var fortfarande duktig student. Jag blev distriktssköterska - legitimerade sjuksköterska med specialistexamen. Jag var duktig som distriktssköterska, intuitiv, säker och trygg. En god arbetskamrat, en god arbetsledare, lite mindre öppen, mer privat. Men ändå trevlig i fikarummet. Jag höll mej mer för mej själv.

Jag kände mig fortfarande underlägsen alla andra.

Distriktssköterskearbetet blev rutin, och tråkigt. Dessutom gick jag in i väggen, utmattad, utbränd.

Så, jag bestämde mig för att byta inriktning.

Jag började läsa till gymnasielärare i omvårdnad, 1½ år. Jag var mindre amibitiös i mina studier, gjorde inte mer än jag var tvungen, men fick ändå väldigt bra betyg. Jag kände mig fortfarande underlägsen alla andra. Nu är jag nästan färdig vårdlärare...jag har pluggat sammanlagt sex år på högskolenivå sedan jag började...Jag har tre st utbildningar som jag kan arbeta inom alla tre, den sista ger mig tillträde till forskarutbildning om jag vill det. Men underlägsenhetskänslan finns fortfarande där. All denna möda, allt slit, all svett...till ingen som helst nytta för mig ändå...

Jag är fortfarande den där ungen som inte blev sedd som jag hade behövt...alla mina poäng till trots.

Fast - skillnaden nu är att jag vet att det är så det förhåller sig...och då kan jag kanske börja göra något åt det...

 

pia

27 maj 2007 16:29

Hej
Ja du livet är hårt och hårt mot hårt blir hårdare.
Tur att du upptäcker dina mönster...
Pressa dig inte för hårt utan var glad över det du har åstakommit.
Du är en bra människa för den du är!
Jämför bara med dig själv hur du är nu och vad du lärt dig...
Många kramar till dig.
Ta hand om dig:)
KRAM igen

http://maskrosblomman

 

Filifjonkan

27 maj 2007 18:15

Godkväll på dig. Tack för rara kommentarer till min Sthlmsresa.Sorgfågel bor i mitt hjärtat den flyger över vidderna så kommer den igen..lillebror 45 pangbom stroke, Stor stroke allt borta tomt skal kvar lågan flämtar ännu men det är nära nu ,,,man undrar hur det är upplagt fast man vet att livet inte är upplagt det bara händer.som sagt sorgfågel flyger..

 

G

27 maj 2007 20:04

Tack för kommentaren!
Jag är tillbaka, men hur länge??

http://gilla.bloggagratis.se

 

G

28 maj 2007 09:09

Jag känner igen mig i dig. Att inte ha blivit sedd som barn och aldrig tyckas duga hur duktig man än är.
Men, jag har gått på kurs det senaste året och fått lära mig att "Man duger som man är". Jag upprepar mantrat ofta och tror ibland på det. Du duger som du är Avataria! Kram /G

http://gilla.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...