"Mitt" sökta jobb gick till en som vikarierat där tidigare något halvår, och som haft vikariat nu under våren. Det känns lite surt, faktiskt. Men, det är alldeles självklart att den som jobbat på tjäsnten under en tid ska ha den, så länge den uppfyller kvalifikationerna - utan tvivel. Det är inte det, absolut inte!

Men, det är liksom ett slags moment 22, det här - arbetsgivarna begär erfarenhet,  men om man aldrig får jobba som lärare så kan man ju aldrig få det heller...

Surt, sa räven, som sagt!

som borde skaffa sig ett liv...?

En sång om kärlek.

Och en vacker dag
kryper vi ihop hos varandra
ett lås knäpper till och vi
kommer aldrig mera loss,
dina förslitna leder insnärjda i min gikt,
mitt magsår intill ditt hjärtfel
och min reumatism mot ditt ryggskott,
aldrig skola vi skiljas, ack nej.

Och kära, du glömmer din andnöd,
din arytmi
och infarkten du redan haft,
och jag glömmer min katarr,
mina rastlösa ben
och det ständiga gnaget i vänster sida,
nu trotsa vi sorger och mödor och nöd.
Mina bröst, så tomma och platta
håll om dem, kära
för en dag när du ser på dem
hänger de långa,
älskar du mig då
tula tulan tulituli tej?

Herre, lär oss acceptera de gamlas kärlek,
de ungas kärlek, de medelålders kärlek,
de fulas kärlek, de fetas kärlek,
de fattigas kärlek,
de illa kläddas kärlek
och de ensammas kärlek.
Lär oss acceptera kärleken,
vi är så rädda för den.

Och du tar mina bröst i dina händer,
mina uttänjda platta bröst
och berör med läpparna
de skrynkliga vårtorna
och med starr i ögonen,
i väntan på en vårdplats
famlar du blint efter mig,
känner dig för med händerna.
Känn på du bara:
under alla de här rynkorna finns jag,
den här förklädnaden
tvingade livet på oss till slut,
du mitt smultron, min svala,
min blomma så fin.

Och mina knölar vilar i dina gropar,
dina rynkor i mina fåror
och intill dig i ditt lidande
ber jag tyst om din död.
Och ljus är vår kväll och vår morgon.


Eeva Kilpi

Mitt Lillpyre har - trots att hon varit dagtorr i tre år och nattorr i ett år - konsekvent stenvägrat att försöka bajsa på toaletten. Hon har gjort det någon gång, bara, men nästa gång har hon alltid begärt att få en blöja. Nu fyller hon fem år den här veckan, och det börjar verkligen bli dags att sluta...så vi "glömde bort" att köpa blöjor förra veckan, och tänkte att hon kanske försöker då, om vi inte gör nån stor sak av det. Men, icke - fredagen var hon på dagis hela dagen, men bajsade inte...Lördagen kom och gick utan att hon gick på toan. Igår var hon hoppig, och liksom ålade sig omkring, tydligt bajsnödig. Men, stenvägrade gå på toan. Det utvecklade sig till en fullständigt kamp igår - hon vann, eftersom hon inte gick på toan. Så vad fan gör man...ungen måste ju bajsa - hon blir ju sjuk annars...Vi har matat henne med russin och messmör i helgen, som brukar ge fart på magen men...nej.

Vi hittade en gammal blöja - egentligen för liten men den gick på, så i morse erbjöd vi henne den, men hon stenvägrade. Ända tills vi lovade köpa blöjor idag, och ge oss...Förhoppningen är nu att hon ska komma på det själv...Jag orkar inte bråka mer om det. Jag vill inte ge henne det som maktvapen, och jag vill inte få det till något laddat för henne heller...Fast det kanske är för sent...