Trendifieringen breder ut sig i vårt land - "Trendiga outfits till studentdagen" - "Grilla dig smal i sommar" - "Glossigt glammigt glassigt" - "De hetaste mobilerna - vi har listan" - och så vidare...Blogg efter blogg handlar om utseende - inläggen behandlar vilket plagg man köpt vart och hur man matchar dem och dagliga foton laddas upp. I tidningarnas nätbilagor läser jag om hur människor hittar på de mest intrikata sätt att skada varandra med största möjliga effekt. Etikettspalterna vindlar sig kilometerlånga, som om huruvida man kan ha linnedräkt på kavajbröllop eller om man ska säga adjö innan man tagit på ytterkläderna eller efter vore det allra viktigaste att lägga sin energi på. Under tiden går våra barn i skolor där lärarna går på knäna, där könsorden och slagen haglar mellan eleverna. Pedofiler försöker föra bort våra minsta, och makthavarna tar till lama försök att förhindra våldet medan de helst skulle vilja sitta på sitt gods, skåla i fina årgångsviner och nån gång ibland gå ut och klia prisgalten mellan öronen. Våra gamla sitter ensamma i sina bostäder medan hemtjänsten springer benen av sig för en lön man inte kan leva på, anhöriga bryter ihop och gråter och frånsäger sig sitt ansvar då de inte längre orkar stötta. I telefonen till vårdcentralen möter du en inläst röst som säger: "Tyvärr kan vi inte ta emot fler samtal idag, vid behov av ambulans ring 112 eller kontakta sjukvårdsrådgivningen. Eller återkom nästkommande vardag.".  När du väl kommer fram till rådgivningen får du prata med en sköterska som haft trettio liknande samtal innan ditt, som för varje samtal måste försöka hitta på ett sätt att lösa just ditt problem på allra bästa sätt, för nån läkartid finns inte att få då de redan är fullbokade sedan flera timmar. Du blir förbannad, och sköterskan än tröttare...till slut går hon hem och gråter eller skriker åt sin man eller sina barn, utsliten av att ständigt uppfinna hjulet för varje nytt samtal med någon som behöver, vars behov hon både ser och förstår men som hon måste använda all sin uppfinningsrikedom för att kanske kunna hjälpa på ett sätt som inte alls är optimalt utan i bästa fall godtagbart. Och för varje samtal hon har så vet hon att om hon inte löser det problem hon står inför att lösa på absolut bästa sätt så riskerar hon både sitt arbete och sin legitimation.

Journalisterna rasar på sitt håll, driver upp skandalskriverier och tror att de gör samhället en tjänst genom att ständigt klanka ner på sjukvård, skola osv, genom att blåsa upp alla små problem till omåttliga proportioner medan de sitter på sina redaktioner och gottar sig åt sin egen rättfärdighet. De äger inte verklighetsförankring, äger inte trovärdighet, äger inte sanningen (eftersom sanningen är att den inte finns...).

Men har någon nånsin sett en en tidning eller en journalist som granskar sina egna? Vart finns då trovärdigheten?

Och jag undrar då - vart i all världen finns medmänsklighet? Värme? Tillit? Ärlighet? Vänskap? Den allmänmänskliga kärleken?

Agape...

----

När min söta Syster ("Sunkissed" - *pekar ner mot länklistan*) var liten hyrde min mamma och hennes sambo en sommarstuga. Som min syster var mycket yngre än oss äldre syskon blev hon som ett ensambarn - vi flyttade hemifrån ganska tidigt.

Mamma, sambo och Syster var i stugan den sommar Ebbe-Carlsson-affären var som mest aktuell. Söta Syster skuttade omkring och lekte, hade sina låtsaskompisar (bla en räv om jag inte minns fel), och pratade och pratade för sig själv (Du var en underbar unge, gumman!) och mamma lyssnade till...hon pratade hemskt mycket om Ebbe Carlsson...han var med i hennes samtal med låtsaskompisarna hela tiden...det var Ebbe Carlsson hit och Ebbe Carlsson dit. Mamma fundera över vad det egentligen var hon pratade om så hon tog och frågade Söta Syster....Det visade sig att Söta Syster hade en liten skalbagge som bodde i en tom tändsticksask...och han hette Ebbe Carlsson! ;)

 

coz

19 maj 2007 06:24

Ähh.(Skrev värsta kommentaren och så
försvann den)
Vad frustrerad man blir.
Nu orkar jag inte upprepa allt.
men i korthet:
Allt det där vet man ju om men vad göra?
Jag vill slita mitt hår(vilket hår förresten?)när jag tänker på allt det
där du skriver om.
På något sätt tror jag att de lever bättre i andra länder där alla tar hand om sina familjer från början till slut.
I alla fall skulle nog jag blivit mer social om allt varit annorlunda.
Präglingen i barndomen är nog nog så viktig men du,vad hade blivit av oss,om inte vi själva fått kämpa lite för att få andas överhuvudtaget?
Jag vet inte.
(Några som bara lullar med utan åsikt?)
Nu är ju detta lite utanför ämnet men en sak vet jag,slagen i hemmet lärde mig till slut att inte slå.
(Vill inte bara vara som farsan,därmed inte sagt att man överhuvudtaget skall aga sina barn)
(Om du hajar?)
Det är fel metod.
Men jag undrar bara(nu pratar jag bara om mig)om jag överhuvudtaget hade lärt mig att kämpa för någonting utan den barndom jag hade?
(Det verkar vara lite samma med dig)
Du får lova att ta hand om Lill-pyret och Stor-pyret utan att skrika åt dem.
Skriket var det värsta jag visste när jag var barn.
Ibland tror jag att du tar på dig för mycket.
Har du skaffat dig möjligheten att vila i dig själv?
Körde jag på som du(vilket jag gjorde tidigare) skulle jag sedan länge vara utbränd.
(vilket jag blev)
Jag fick lära mig att vila,även då jag jobbade.
En slags kontemplation,som är busenkel att lära sig.
Och då försvinner stressen för gott.
Just för att ditt inre vägrar att stressa.
Det var inte meningen att detta skulle bli så personligt.
Det var inte så menat.
coz

 

Jenny

20 maj 2007 12:58

Haha ja jag minns räven.. Mötte faktiskt en på riktigt när jag var å vandrade i skogen & efter det såg jag rävar överallt ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...