visas här nedan...eftersom jag är för trött för att berätta om dem, så får ni tolka dem själva...Det de har gemensamt är att de alla slår an en sträng inom mig som inte självklart alltid är i dallring....

Förresten kanske jag berättar om dem framöver...:)

Ja, det är lite illa ställt...men det här är en fis i rymden, helt enkelt det första som händer mej när jag blir för trött, när jag har för mycket omkring mig...efter min krasch för två år sedan...
En helg i lugn och ro och lite roligheter fixar det här, och vi har nästan beslutat oss för att inte gå upp med c-uppsatsen i juni, utan vänta till nästa tillfälle i oktober. Det sker antagligen på bekostnad av ett eventuellt jobb, för min del, men det är bara så att jag inte fixar det just nu...

Den här våren har varit ett smärre helvete...Men jag har ändå - trots att jag jobbat på sparlåga - lyckats klämma till med VG på alla inlämningsuppgifter jag haft...och till och med fått VG på vetenskaplig metodik-kursen...

 Jag är ganska mycket fatalist och tror att det som ska bli det blir...oavsett. Ska jag jobba som lärare nu så får jag lärarjobbet jag sökt, även om jag inte blir klar med uppsatsen förrän till hösten...

att huvet känns ekande tomt, genomblåst, tvärstopp i tankar och tal...?