La famiglia

18 maj 2009 22:25

Men har du inte lärt dig att själv i förväg tänka ut alla tänkbara och otänkbara frågor man kan få, och sedan ha med sig en lapp med svaren. Eller var den frågan du fick så helt off, så det hade du aldrig kunnat tänka ut. Jag skulle nog ha frågat: "hur fan menar du?"

Dragariel

19 maj 2009 08:00

Nu vet jag inte om du är ironisk eller inte, Famiglia...men eftersom jag är den jag är, så tycker jag det är viktigt att vara närvarande i mötet, att ge uppgifter som pushar elevernas gränser, att ge respons som inte är negativ, men som fokuserar på utvecklingsbara områden osv.
Användande av ord som lärprocess - vaddå lärprocess - det är eleven och det är jag - min uppgift är att guida och styra eleven dit den ska...men inte till vilket pris som helst.
Och jag frågade, och blev inte klokare av hans svar...

La famiglia

21 maj 2009 19:39

Näe, jag är inte ironisk. Till den senaste anställningsintervjun jag var på (för mitt nuvarande jobb, den förra var 1987) hade jag med mig en lapp med alla tänkbara frågor och svar. Det tycker jag inte är något att skämmas över. Det är ju ett tecken på att man tar stunden på allvar och ser till att komma väl förberedd.

Dragariel

22 maj 2009 17:29

Okej, då förstår jag. Jag vet att det kan tänkas vara en bra idé, och att man brukar rekommendera det. Men, den här anställningsintervjun kom hastigt på, och jag hade helt enkelt inte tänkt igenom det.
För övrigt så har alla intervjuer jag varit på tidigare räckt att komma till med mitt eget jag...
Gissar att jag får vara mer förberedd nästa gång.