Vet du, Coz - jag har varit in i väggen, för två år sedan, utbränd, utmattad, fullständigt tom på allt. Jag är egentligen fortfarande där, och kommer nog alltid att vara där, tror jag. Då lärde även jag mig att vila i mig själv...men ibland blir frustrationen över sakernas tillstånd - du vet, när man ser behoven, vet att man har förmågan att kunna hjälpa, lindra, stötta, men hindras av resursbristen...(och förresten vaddå för jävla resursbrist - jag tror inte på den - det räcker med en omfördelning).

När jag kraschade för drygt två år sen gjorde jag inget annat än skrek...fast jag kämpade som ett djur för att över huvud taget orka existera...och när jag blev piggare (efter att ha sovit bort första månaden) frågade jag Storpyre om hon märkte nån skillnad på mig så sa hon: "Ja, du skriker inte längre"...men numer skriker jag inte åt ungarna, eller maken heller, det behövs inte om man vänjer dem vid att resonera istället...På det hela taget så har jag alltid, i den mån det varit möjligt, låtit mitt vuxna liv dikteras utifrån vilka behov mina barn har. Jag planerar mitt liv utifrån dem, ger dem det jag kan, försöker tillgodose deras behov av trygghet, timlig välfärd, osv. Men, samtidigt gör det mig ont nu, när jag ser hur tex Storpyre tar saker och ting för givet. För henne är det självklart att hon ska få det hon vill ha, få göra det hon vill, få ha det bra...och det känns inte bra på det viset. Hon är på sitt vis bortskämd. Jag förväntar mig inte att hon ska vara tacksam på minsta vis alls - det jag gjort är inga uppoffringar utan medvetna val gjorda för det jag uppfattar som mina barns bästa - men jag vill att hon ska vara medveten om att andra människor inte har det som hon, att man måste försöka se på världen ur fler perspektiv. Men, jag antar att det hör ungdomen till att leva som hon gör. Att jag såg saker på ett helt annat vis i hennes ålder hänger ihop med min uppväxt, helt klart. Storpyre har jag skyddat så långt det varit möjligt...och Lillpyre är ännu för liten för att ha möjligheterna att kunna förstå - hon är ännu självklar i sitt barnajag...hon har inte börjat ifrågasätta.
Jag har börjat berätta för Storpyre om saker som hänt under min barndom, lite försiktigt så där, men vissa saker kanske jag aldrig berättar. Pratade en bra stund med min pappa igår - vi har en sporadisk kontakt som blivit lite tätare på sistone. Gubben börjar bli gammal och sitter och grubblar över gjorda val, över att ingen nånsin förstått att han gick en utstakad väg, att han egentligen inte hade några val....och det pekade jag ut för honom igår - att jag ser och förstår att han inte hade något val...han blev tyst en lång stund, sen sa han (med gråten i halsen)..."Det har ingen nånsin sagt till mig...". Men varje generation är ju på sitt vis fångad i sin tids föreställningar om hur man lever, vad man får göra, hur man får bete sig. Och är man utsatt för en auktoritär uppväxt så är det få människor som tar steget utanför gängse normer...man går under istället.

 

coz

22 maj 2007 06:56

Jodu.
Det tog ju ett tag att förstå att plågoanden
själv hade haft det besvärligt i sitt liv.
Jag fick höra att i farsans familj var det
farmor som skrek och hade järnkoll på alla
ungarna som var rädda för henne.
Märkligt nog.
Farfar var godheten själv och mycket barnkär.
Tack för svaret!
Det var fint skrivet!
coz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...