och då menar jag inte sömnig, utan just T-R-Ö-T-T och sliten...

Åkte iväg till jobbets morgonmöte fast jag är ledig för att diskutera de nedanstående frågorna. Saker och ting har fått sin lösning idag - kollegorna fick diskutera samman, men man kommer ändå inte ifrån att jag kanske borde agerat annorlunda igår.

Tog en fika med de andra eftermorgonmötet, och då satt chefen där. Jag kände på mig att hon ville mej nåt, så när de andra gick satt jag kvar. Hon sa då att hon ville prata med mej om min framtid...inte så jävla lovande, kanske. Hon undrade vad jag tänkt till hösten, och jag sa som det är...att jag inte fick lärarjobbet jag sökt, att vikariat kanske kan hända, men det är inget jag vet något om nu. De har inte räknat i mig i höstens budget, utan räknat med att jag ska försvinna (vilket är outsägligt korkat med tanke på att jag faktiskt har fast tjänst), och blir jag kvar innebär det att nån annan måste gå. Så, alla är visst jävligt glada om jag försvinner från jobbet också...känns det som. Jag fick nästan en känsla av att jag förväntas säga upp mig...

Så nu känner jag mej ännu mer misslyckad...jag fyller inte upp några jävla förväntningar alls...eftersom jag vill ha mitt jobb kvar, eftersom jag inte vet hur jag ska hantera en svår etisk situation, och så vidare.

Så, jag åkte iväg för att tröstshoppa lite, tänkte mej att skaffa hem lite akrylfärger, några billighetspannåer och lite bättre penslar än jag har...men när jag kom till affären fick jag kalla fötter för jag har sååå jävla dåligt ställt just nu. Lever på halv lön, makens födelsedag i april gick loss på ett par tusen, och lillpyres den här månaden innebar presenter för en tusenlapp. Så, visst har jag pengar till mat osv...men inte till sån lyx som färger och penslar...inte den här månaden. Fast jag skulle ha behövt det, för just nu är jag som en krutdurk och skapande hjälper till att lätta på trycket...

Så - jag klarar inte ens av att tröstshoppa ordentligt...

 

Jenny

14 maj 2007 15:46

Men gumman vad jobbigt.. Låter ju knäppt att dom förväntar sig att du ska säga upp dig! Du har ju en tjänst & då gör du ju som du vill! Fast jag förstår ju att det inte är så kul att jobba kvar om dom känner så.. Hoppas det ordnar sig! Kram

 

Avataria

14 maj 2007 15:54

Jaa, det är ju inte så att de förväntar sig det...Det är mer så att det känns så...Eftersom jag inte finns budgeterad för hösten så ställer det ju till problem att jag blir kvar...

 

marie

14 maj 2007 17:33

Förstår din känsla! Fy fan vad jobbigt! Och kunde hon inte varit tyst? Så får man inte säga!
(jag kan inte heller tröstshoppa)
Tröstkram! Stor!

http://carpediem.bloggagratis.se

 

Avataria

14 maj 2007 17:41

Tack, snälla...tror jag åker till din stad och går på krogen i stället...med dej!

 

Fru Fundersam

14 maj 2007 18:56

Ibland har jag märkt, att när det verkar som mest låst, när det ser riktigt svart ut ... då tar krativiteten fart. Och jag tror att du kommer på något, alldeles snart ... att det dyker upp något .... att du söker något .. att du hittar något .... som gör att allting kommer att bli SÅ mycket bättre. För det handlar om tillit och det är väl klart att din utbildning ska ge dig något NYTT!!!!

Stora KRAMAR fyllda med HOPP!!!!

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

Avataria

14 maj 2007 20:27

Tack kära Fru F! Du är en ljusbringare, du! Jag tar åt mig av ditt hopp!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...