Jag har knappt varit utanför dörren - gick tre steg bort till brevlådan och plockade in dagens reklamhög, och sen tre steg tillbaks. Här har varit så stilla, så stilla...

Storpyre åkte tillbaks till Staden mellan bergen, för att fortsätta jobba. Det verkar som om det går bra att jobba iaf. Hon har inte klagat ännu, mer än över att hennes revben gjorde ont efter andra arbetsdagen...Ovan vid kroppsligt arbete!

Det regnar i Brinnande bockens stad idag.

Tänkte igår, när jag jobbade och var hemma hos di gamla tanter som vi går hos dagligen och ger insulin, hur oerhört priviligerad jag är som ändå kan få uppleva detta - dessa kvinnor med hela deras historia, hur de tar emot mig, accepterar min hjälp utan att relationen på det minsta vis alls är ojämlik. Tänker på nittioåringen som varje gång jag kommer kramar mina händer, och säger Åhh, vad det var länge sedan du var här! Hur mår du?

Och att hon sedan är lätt dement och inte alls säkert vet vem jag är men ändå godtar är liksom oväsentligt, för hennes ljusa sinne, hennes glädje är så total. Eller den andra lilla gumman, också snart nittio som själv skottar snö om vintern, som sitter ute och solar hela dagarna om sommaren, som alltid skrattar och är glad trots att hennes vänner i stort sett dött allihop...

Och sen tänkte jag på hur glad jag är för hemtjänstpersonalen i det område där jag jobbar - hur engagerade de är, hur de lägger ner all sin omsorg om de gamla de sköter om, hur de orkar skratta, tralla och vara glada trots att de har oerhört pressade scheman, och mycket att göra.

 Det är kvinnor med stora hjärtan, sträva händer och trötta fötter.

Så, ni kvinnor i vårdande yrken - stressade, pressade, med dåligt samvete och på tok för låga löner...Det här är min kärleksförklaring till er! Ni är fantastiska!

 

Filifjonkan är enig

18 juni 2007 09:50

Ja du Avatari hemtjänsten de är en guldgruva, Dessa båda tanter du beskriver härliga, min syster jobbar som hemtjänst och hon säger det samma dessa små tanter lite dementa men lyckliga som små solar när hon kommer sådant gör att hon fortsätter med detta låglönejobb men ack så viktigt precis som ditt.Insulinet är ju ett måste om de skall vara kvar hos oss. Ha en bra dag

 

Smeden Bengt

18 juni 2007 12:04

Känner igen det! Du tycks vara distr. sköt,!
Men det är mkt annorlunda nu än när jag var det. Du behöver inte ta på skidorna på vintern eller riskera att korna slickar av färgen på bilen när du är på sjukbesök!
Kram på dig!

http://bengtalfred.bloggagratis.se

 

trollbunden

27 juni 2007 06:50

ÅÅh, min älskade syster, va du e vacker! Tack för att jag får läsa din blogg.

http://spellboundangel0303.spaces.live.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...