Sorgen är en smärtsam sängkamrat, en törnekrona som får människan att böja sitt ansikte mot jorden och väta den med sina tårar. Den våldsamma saknaden gör tårarna hårda som kiselstenar, svidande, vassa. Sorgen och saknaden skriker ut sin smärta inom henne, bankar våldsamt i väggar, river och sliter i hennes själ. Den avgrundssvarta tomheten hotar sluka henne. När raseriet över hennes förlust ebbat ut återstår endast smärtan som pressar henne till ett intet, kvidande av gråt.

-----

Den sena sorgen är som tårpilens milda sus i sommarvinden, som havets dyningar i augusti, som den tidiga höstens kristallklara luft. Tårarna är inte längre kiselstenar, utan mjuka som persikans lena skinn. Saknaden skänker ett duvblått vemod åt människans dagar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...