om jag är så gammal att jag börjar bli överkänslig för kritik, för att bli bossad omkring eller så. Tyckte det var jobbigt att bli pekad runt av svärmor - hon mer och mer pekar med hela armen - "Idag ska du diska", "Ni får åka till skogen idag", "Åk till Foppastan idag" osv....

 Det blev fyra dagar där och när svärisarna tog bilen för att åka hem till Strömmingsstan så blev friden total.

Och mammas karl kunde man bara kräkas på - han var inte hemma när vi kom i fredags, så vi fick ett par lugna dagar med mamma. Sent på söndag kväll kom han hem från spritköps- och travresa, gick raka spåret i säng. Det första han gör på måndag morgon är att med anklagande ljusblå grisögon glo på mej, och vid frukostbordet hojta: "Hörrudu, ni kan faan inte skära ost nån av er! Ingen i din familj kan skära ost - ni gör skidbacke av osten allihop. Lär er skära ost för fan!"

*Jatack, vad roligt att se dej också, det var länge sedan* Och det var i princip det enda han sa till oss på hela tiden. I övrigt gjorde han som vanligt, vrålade åt mamma om än det ena, än det andra...Han hade också köpt vin/likör etc åt min syster och hennes sambo utan att de beställt. De ville inte ha allt han köpt, så då sa jag att om de inte visst nån annan som ville ha den kunde jag ta den...och då blev han sur och sa att han minsann inte kunde fara land och rike runt och kånka på sprit åt mej, och han hade minsann köpt en ölkarta åt oss förra gången de åkte. Okej, okej sa jag. När vi skulle åka sa mamma att han sagt att vi visst fick ta den där likörflaskan. Men, jag tackade nej.

Och jag börjar känna att jag aldrig mer vill åka dit. Jag kan åka dit och dricka kaffe eller äta middag, men jag vill inte bo hos dem mer när vi är ute och reser. Det räcker - han har kört över mig nog genom åren. Det räcker.

Åkte från Staden Mellan Bergen vid kl 13 idag (har tillbringat ett antal dagar vid Höga Rövarberget, sedan i Staden Mellan Bergen fler dagar). Vi tog den låååånga vägen hem - via Bergsjö, över skogen och Strömbacka bruk till Bjuråker, där vi fikade på Forngården (mysigt), och därifrån vidare till Delsbo, korsandes skogen återigen till Järvsö, Arbrå, Bollnäs och vidare söderut mot Brinnande Bockens Stad. Det känns så roligt att åka via dessa orter i norra Hälsingland, då många av mina förfäder levde på dessa vidunderliga platser. Åtta mil extra - dvs bra precis 30 mil då, och stor del av vägen i 50 km/h och 70 km/h pga den vindliga, kurviga skogsvägarna. Men vackert, vackert...

Mer om detta i morgon - nu är det EGEN SÄNG som gäller!

och lugn. Märkligt hur lätt det gått att släppa jobbet!

Nu tar bloggen semester! Ha det så skönt, mina bloggvänner!

På min baksida har jag två st pioner. Den ena på ett mer soligt läge än den andra. Den med soliga platsen har också mer myror på sig som regel, då och då har vi sett att myror försöker bygga stack i närheten av den. Idag - första semesterdagen - har jag noterat flera gånger att skator som skuttar kring på gräsmattan hoppar fram till denna pion, lägger sig ner och breder ut vingarna ungefär som till bad fast utan vatten (snustorrt där), sen ligger de där en stund. Sen hoppar du upp igen, kliar sig, krafsar, putsar och grejar. Jag kan inte dra nån annan slutsats än att de låter myrorna krypa upp i fjäderdräkten och göra rent, dvs äta upp kvalster och ohyra...Eller vad tror ni?

Skulle perkulera mej lite kaffe efter frukost. Jag har inte rört kokaren på hela veckan, då jag har jobbat alla dagar och inte dricker kaffe på kvällarna.

Jag trodde den var tom, men ack vad jag bedrog mig! I den fanns kaffe från förra helgen, och mitt i kaffet simmade en härligt mörkt blågrön mögelplupp. Alltså, jag har aldrig sett kaffe mögla förr! Verkligen!

nu är jag ledig i fem veckor...Känns lite konstigt. Men skönt. Kanske...

Jag åkte ner på stan efter jobbet, köpte en minimini-flaska champagne bara för mig ikväll, lite jordgubbar och grädde, en god chokladbit. Ska traska iväg till kiosken och hyra mig en film också, en som maken inte är intresserad av att se. Vilken det blir får vi se...Marie Antoinette kanske. Eller Harry Potter (jaa, jag är baaarnslig!).

Har sovit på soffan, en timme och en kvart - tackålov - var halvdöd av trötthet när jag kom hem. Och nu har jag börjat laga mat. Det blir ugnsstekt kyckling, med (tror jag) matvete, grönsaker och tzatsiki. Gottgott!

Och jordgubbar m grädde etterpå!

Det visade sig att det - naturligtvis - inte går att få tag i några vikarier för den sjuka sköterskan.

Den tf chef vi har denna vecka har kommit in trots ledig dag för att försöka lösa problemen (då ingen av oss hinner göra det). Hon har suttit och ringt runt för att försöka få tag i någon som kan jobba helgen, men inte lyckats. Hör till saken att vi samarbetar med andra vårdcentraler i stan på helgerna, så vi jobbar ihop fyra och fyra, så att var och en sköter sitt område, men om ett område har högre belastning än andra så ska man kunna stötta varandra, åka två och två på riskabla hembesök etc. Det innebär att organisationen inte är helt sårbar - det finns lite slack eftersom vi och den vårdcentral vi jobbar främst emot inte har så himla mycket just nu, tanken är också att man ska kunna bli sjuk på helgen och då ska de andra kunna fördela ens arbete sinsemellan.

Nu har sista utvägen kommit - att någon/några av oss som går på semester måste jobba. Men alla har jobbat extra mycket denna sommar, tagit på sig extra pass, någon jobbade midsommarafton etc.

Och då förväntas vi på något vis anmäla oss frivilligt för att arbeta helgen - alla har planer, alla ska antingen resa nånstans eller ha fest eller något. Jag jobbade helgen som var - har jobbat sju av de sista åtta dagarna och orkar inte ta en enda dag till - går totalt på reserven just nu. Och jag tycker att det är arbetsgivaren som ska beordra oss om vi ska ta ytterligare en dag utöver - vi ska inte behöva anmäla oss frivilligt för något vi inte vill göra, bara för att vara snälla. Har arbetsgivaren ställt oss så att vi inte har nån luft i systemet alls så är det väl inte vi som ska ta konsekvenserna, åtminstone inte utan beordran...

Det hela slutade med att en av de äldsta syrrorna sa att Jaa, jag tar söndan. Man är väl trött förstås, då vi ska ha fest på lördag kväll och kommer hem sent, men...äh, jag tar söndan! Och då hoppade en annan på och sa att jaa, då tar jag lördan - fast jag måste boka om allting men det får väl familjen acceptera då. Ska arbetsgivaren verkligen få lov att leva på sin personals goda vilja utan att ge något tillbaks?

Saxat från Avigsidan

 "Äntligen talar Han själv för första gången på ca 2000 år:

Så många missförstånd som kommer att redas ut nu!

/Kjell Dellert"