nu är jag ledig i fem veckor...Känns lite konstigt. Men skönt. Kanske...

Jag åkte ner på stan efter jobbet, köpte en minimini-flaska champagne bara för mig ikväll, lite jordgubbar och grädde, en god chokladbit. Ska traska iväg till kiosken och hyra mig en film också, en som maken inte är intresserad av att se. Vilken det blir får vi se...Marie Antoinette kanske. Eller Harry Potter (jaa, jag är baaarnslig!).

Har sovit på soffan, en timme och en kvart - tackålov - var halvdöd av trötthet när jag kom hem. Och nu har jag börjat laga mat. Det blir ugnsstekt kyckling, med (tror jag) matvete, grönsaker och tzatsiki. Gottgott!

Och jordgubbar m grädde etterpå!

Det visade sig att det - naturligtvis - inte går att få tag i några vikarier för den sjuka sköterskan.

Den tf chef vi har denna vecka har kommit in trots ledig dag för att försöka lösa problemen (då ingen av oss hinner göra det). Hon har suttit och ringt runt för att försöka få tag i någon som kan jobba helgen, men inte lyckats. Hör till saken att vi samarbetar med andra vårdcentraler i stan på helgerna, så vi jobbar ihop fyra och fyra, så att var och en sköter sitt område, men om ett område har högre belastning än andra så ska man kunna stötta varandra, åka två och två på riskabla hembesök etc. Det innebär att organisationen inte är helt sårbar - det finns lite slack eftersom vi och den vårdcentral vi jobbar främst emot inte har så himla mycket just nu, tanken är också att man ska kunna bli sjuk på helgen och då ska de andra kunna fördela ens arbete sinsemellan.

Nu har sista utvägen kommit - att någon/några av oss som går på semester måste jobba. Men alla har jobbat extra mycket denna sommar, tagit på sig extra pass, någon jobbade midsommarafton etc.

Och då förväntas vi på något vis anmäla oss frivilligt för att arbeta helgen - alla har planer, alla ska antingen resa nånstans eller ha fest eller något. Jag jobbade helgen som var - har jobbat sju av de sista åtta dagarna och orkar inte ta en enda dag till - går totalt på reserven just nu. Och jag tycker att det är arbetsgivaren som ska beordra oss om vi ska ta ytterligare en dag utöver - vi ska inte behöva anmäla oss frivilligt för något vi inte vill göra, bara för att vara snälla. Har arbetsgivaren ställt oss så att vi inte har nån luft i systemet alls så är det väl inte vi som ska ta konsekvenserna, åtminstone inte utan beordran...

Det hela slutade med att en av de äldsta syrrorna sa att Jaa, jag tar söndan. Man är väl trött förstås, då vi ska ha fest på lördag kväll och kommer hem sent, men...äh, jag tar söndan! Och då hoppade en annan på och sa att jaa, då tar jag lördan - fast jag måste boka om allting men det får väl familjen acceptera då. Ska arbetsgivaren verkligen få lov att leva på sin personals goda vilja utan att ge något tillbaks?

Saxat från Avigsidan

 "Äntligen talar Han själv för första gången på ca 2000 år:

Så många missförstånd som kommer att redas ut nu!

/Kjell Dellert"

börjar med kaos.

Den ene av våra två läkare blev hemkallad igår eftermiddag, pga dödsfall i familjen. Han sprang härifrån, vit i ansiktet, mumlandes något osammanhängande. Så, idag har vi en läkare, och en befolkning på 10 0000 invånare som inte får bli sjuka.

Dessutom ringde en av kollegorna - hon ligger på akuten med hjärtflimmer och blir antagligen inlagd i helgen. Och, den här helgen skulle hon jobba. Så, då står vi i det att en av oss som går på semester antagligen måste jobba i helgen, åtminstone en av dagarna så får nån annan ta den andra dagen. Hur sugen är man på att jobba när man ställt in sig på semester?

Men det är ju en skitsak - tycker synd om min kollega som blivit så sjuk. Läskigt, ruskigt, otäckt...hon har sett hängig och dålig ut några dagar, och eftersom man vet vad man vet så är det väl inte helt otänkbart att hon haft en hjärtinfarkt - kvinnor kan ju ha såna utan att ha några smärtor, mer än på att man blir dålig, tröttare och tröttare och hängigare och hängigare....Stackars, stackars S.