om jag är så gammal att jag börjar bli överkänslig för kritik, för att bli bossad omkring eller så. Tyckte det var jobbigt att bli pekad runt av svärmor - hon mer och mer pekar med hela armen - "Idag ska du diska", "Ni får åka till skogen idag", "Åk till Foppastan idag" osv....

 Det blev fyra dagar där och när svärisarna tog bilen för att åka hem till Strömmingsstan så blev friden total.

Och mammas karl kunde man bara kräkas på - han var inte hemma när vi kom i fredags, så vi fick ett par lugna dagar med mamma. Sent på söndag kväll kom han hem från spritköps- och travresa, gick raka spåret i säng. Det första han gör på måndag morgon är att med anklagande ljusblå grisögon glo på mej, och vid frukostbordet hojta: "Hörrudu, ni kan faan inte skära ost nån av er! Ingen i din familj kan skära ost - ni gör skidbacke av osten allihop. Lär er skära ost för fan!"

*Jatack, vad roligt att se dej också, det var länge sedan* Och det var i princip det enda han sa till oss på hela tiden. I övrigt gjorde han som vanligt, vrålade åt mamma om än det ena, än det andra...Han hade också köpt vin/likör etc åt min syster och hennes sambo utan att de beställt. De ville inte ha allt han köpt, så då sa jag att om de inte visst nån annan som ville ha den kunde jag ta den...och då blev han sur och sa att han minsann inte kunde fara land och rike runt och kånka på sprit åt mej, och han hade minsann köpt en ölkarta åt oss förra gången de åkte. Okej, okej sa jag. När vi skulle åka sa mamma att han sagt att vi visst fick ta den där likörflaskan. Men, jag tackade nej.

Och jag börjar känna att jag aldrig mer vill åka dit. Jag kan åka dit och dricka kaffe eller äta middag, men jag vill inte bo hos dem mer när vi är ute och reser. Det räcker - han har kört över mig nog genom åren. Det räcker.