på att säga upp mej, på vinst och förlust. Jag känner så starkt att där - på min arbetsplats - finns inte utrymme för mig att utvecklas, där finns inte längre nån väg att gå. Frågan är bara - hur löser man försörjning om vi båda är arbetslösa...för maken blir ju vid årsskiftet...

om hennes favoritbild i sagornas värld. Jag tycker om samme konstnär, men min favoritbild är denna:

Fortfarande prinsessan Tuvstarr, men när hon sitter ensam i natten vid tjärnen, och tittar efter sin guldkrona långt därnere i djupet. Den här bilden har jag alltid älskat. Den beskriver för mig hur ensam jag kände mig som barn, hur jag många gånger längtade efter att få dö ifrån allt. Den ensamhetskänslan har suttit kvar i ryggmärgen genom hela livet, och kan emellanåt göra sig påmind, alltmer sällan dock. Numer, som medelålders, skrynklig käring med volanger känner jag mig nöjd med livet, jag älskar, trivs trots allt och har insett att jag själv många gånger framkallar den här känslan av sorgtyngt vemod - känslan är inte jag utan jag tillåter den skölja rent när jag så behöver...