...och Kinas våldsamma reaktion. Att reagera så som kineserna gör över att en fridsfurste som Dalai Lama får medalj av cowboyen i väst ger dem ett löjets skimmer. Tibet är ockuperat, äger inte sin frihet. Människorna i Tibet tvingas till liv som de inte själva väljer - de ska "civiliseras" enligt kineserna, och tvingas flytta in i miljonprogramsliknande bostäder...

Den kinesiska förmätenheten är enorm...Likväl som i Burma där man dödar munkar som lever enligt icke-våldsprincipen.

Ostasien är en märklig plats...

som söker sig till program som "Du är vad du äter" och sen i programmet gör en massa saker för att inte följa med i det program som ställts upp för dem?

Varför gör man det då? Är det så kul att vara i TV?

...intressant och uppslukande. Har man väl blivit medveten om hur gruppdynamiken fungerar slutar man aldrig att titta. Det är oerhört lärorikt!

har under oerhört många år varit mina ständiga följeslagare. Smärtan har burit mej genom långa nätter, med vreden som ibland tagit över, vrålandes av hat. De har färgat mina dagar och nätter, drivit mig närmast bortom sans och förnuft. Numer, sen några år tillbaks har de släppt sitt grepp om mej, ljuset och stillheten har gjort min själs mörka domäner till en fridsammare plats. Men smärtan och vreden är inte borta, de ligger och lurar, djupt därnere och sticker upp sina fula huvuden emellanåt. Metallica illustrerar det hela mycket bra...

En kommentar gjorde mej nyfiken på vad DU som läsare egentligen vet om mej?

Vet du var jag bor?

Vad jag heter?

Var jag arbetar?

Vilka mina barn är?

Lägger en omröstning till höger, och du som svarar där får gärna lägga en anonym kommentar i bloggen också.