att jag var ute med Storpyre. När jag vände blicken mot himlen såg jag en molnformation som snabbt drog sig samman till en orm som biter sig själv i stjärten. Den började snurra, snabbare och snabbare, motsols. Storpyre sa: "Jaså, nu har du sett snurrande ormen? Den brukar jag använda mig av - kom så ska jag berätta om den." Jag vaknade strax därefter. 

Morgonen ägnade jag åt att skälla ut chefen efter noter, när jag stod i duschen, medan jag fixade frukosten åt mig själv. När jag skällt ur mig all ilska kändes det lite bättre och jag kunde vända det hela inom mig, till att se att våra vägar mötts ännu en gång (hon har nämligen varit min chef förr också, på en annan arbetsplats), för att det finns något olöst - något som vi möter varandra för att komma över. Hon är en stenbumling på min livsstig som jag ska på något vis kunna ta mig förbi för att komma vidare i min utveckling.

Vi har generellt ett mycket tungt läge på jobbet - många kollegor mår dåligt i organisationen, många pratar om att de känner sig överkörda, många pratar om att de inte vill jobba kvar under de premisser som råder idag. Somliga av mina kollegor tycker inte att man kan skylla på organisationen som sådan, och tycker inte att vi ska ta in hjälp nånstans ifrån. Någon tycker att vi ska "lägga locket på" vilket jag tror är det värsta vi kan göra - jag förespråkar att vi ska försöka få hjälp att komma igenom det här, kanske utifrån, kanske via landstingshälsan, vilket får dem andra att slå klackarna i backen...

Vi får väl se - vi ska i alla fall försöka få till ett möte med chefen så snart som möjligt, så att vi alla får prata om hur vi egentligen mår.

Från min ståndpunkt befinner vi oss i en numer dysfunktionell organisation och att lägga dåligmåendet på den enskilda individens ansvar är att förringa problemet.

Bloody hell! Varför hamnar jag alltid på såna här arbetsplatser? Det här är åtminstone tredje gången, kanske fjärde...Det suger!

Vid fikat kom chefen och la handen på min axel och sa att hon måste få prata med mej och min kollega som det gäller. Jag fräste ifrån och sa att jag inte vill prata just nu, jag måste få lugna ner mig, för att jag annars kommer att säga saker jag ångrar. Det blir inget konstruktivt i det. Hon insisterade, jag vägrade. Så, då står det vid det just nu.

 

Filifjonkan

10 oktober 2007 11:19

hej Avatari det var ett tag sen nu..också dåligt med tid, men så tråkigt att det är så där låg stämning på ditt arbete,,Inte bra för själva arbetsutförandet heller..men det verkar som det är bäst att säga ifrån lite lagom till den där chefen du har..ett rensa luften med personalensamtal kanske inte skulle sitta i vägen men gör det fort för jag gissar någon skvallrat vad som är på gång och då plockar hon er en i taget och då är ni körda..hoppas det löser sig...

 

Fru Fundersam

10 oktober 2007 12:50

Åååå, dåliga chefer ... Vilken otur man kan ha.
Vad gäller drömmen om ormen som biter sig i stjärten, och att det var Storpyre som skulle berätta för dig - kanske anar du att Storpyre har något som hon kan lära dig. Något i hennes sätt att tackla problem??

Ta det lugnt! Andas djupt. Kom ihåg att du är den bästa Avataria som finns!!!

 

helga

11 oktober 2007 08:28

Bra att du biter ifrån ...

http://www.helga1.bloggagratis.se

 

Alma

12 oktober 2007 00:21

Tycker det är synd att du ska ha det så. Du är inte en person som ska hålla på med skit utan en som ska se framåt och utveckla dig!
Du är tänkande och inspirernade och inovativ så se för fan till att det blir som du vill!
Skickar positiv energi och gott mod!
*sänder nu*

http://carpediem.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...