vad jag tycker det är skönt att få bli lite äldre, att få lov att släppa utseendefixeringen, att våga släppa utseendefixeringen.

Jag är uppvuxen i en familj av idel skönheter - mamma var  (som ung)  en sådan kvinna som männen sprang benen av sig för, slogs om, dreglade över. Min mellansyster var otroligt vacker med sina öga kindben, sina intensiva ögon, sin generösa mun (när Helena Christensen först kom trodde alla som kände oss i Staden mellan bergen att det var min syster). Min yngsta syster - femton år yngre än jag - har också med sin blonda sensualism, sina stora blå ögon, sina fylliga läppar varit centrum för männens uppmärksamhet. Jag själv har alltid uppfattat mig själv som ful. Jag har inte varit slående vacker som min mamma eller mina systrar. Jag har varit överviktig - i vissa perioder väldigt överviktig - i andra perioder smal. Det är klart att jag har sett att jag fångar männens uppmärksamhet så länge mina systrar inte finns i närheten, men eftersom min egen grundläggande uppfatttning om mig själv alltid varit att jag är ful så har jag trott att det varit fel på dem...männen, som kunde titta på mig med intresse. Det är klart att jag ibland kunnat förstå att jag inte är så ful som jag tror men det har inte förändrat min grundläggande uppfattning om mig själv. Jag ligger i åsikt om mitt utseende sådär morfande mellan Sonya Hedenbratt, Sune Mangs och Jabba the Hutt om ni minns dem. Ibland kan jag till och med sträcka mig så långt att jag kanske liknar Kathy Bates.

Nu fyller jag snart fyrtiotvå. Håret börjar gråna (när jag inte färgar det), ansiktet börjar ha en del märkliga rynkor och veck, gropar och begynnande häng som jag inte riktigt känner igen sen tidigare men som på något vis fyller mig med glädje...jag tycker det är så festligt att få se sitt eget ansikte förändras, åldras. Varje rynka, varje ny fläck eller grop innebär nya erfarenheter, mer glädje, mer skratt...mer kramar från mina ungar och min man...Jag läser Kärlek i mitt ansikte och tänk vad jag är lycklig!

Och dessutom innebär varje nytt år att jag slipper oroa mig för en enstaka finne, för om ögonlocken hänger, för om munnen är för liten, näsan är för spetsig eller uppnäst...Det spelar ingen roll! Jag är jag, här står jag med mitt ansikte av Kärlek...

 

Fru Fundersam

3 juli 2007 13:17

Underbart, Avataria, att du känner så nu. Att du står stadigt i din kärleksfullhet. Kärleken börjar ju med att man kan känna kärlek till sig själv, brukar man ju ibland säga. Och varför ska man då motarbeta det som är en själv? Varje liten rynka och grop har ju lika mycket av mig i sig som de slätare hudpartierna. Jag kanske inte tycker att det är "festligt" med varje ny rynka, men det är ju i alla fall naturligt. Det är livets gång.

KRAM på dig, starka kvinna!!!!

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

trollbunden

3 juli 2007 17:37

Knäppskalle!!;D Du e så rolig! Höll på att skratta på mej när jag läste vilka du liknar dej vid!!! Gumman, jag visste inte att du sett/ser dej själv på det viset. Du ÄR ju såå vacker. Jag förstår inte att du inte kan se det själv! Ta dej en titt! Jag älskar dej, storasyster!

http://spellboundangel0303.spaces.live.com

 

trollbunden

3 juli 2007 17:59

stog nyss och diskade, tvingades avbryta:- Kan du påminna dej ifall jag NÅGONSIN sagt till dej att jag älskar dej? Inget man uttalar i vår familj....

http://spellboundangel0303.spaces.live.com

 

Avataria

3 juli 2007 20:15

Näe, men du vet att jag förbleknar fullständigt bredvid dej, och JP.

Fast jag vet att hon som är gift med Tom Cruise vahonnuheter är en kopia av mig när jag var i tonåren.

Älskar dig också syster! När man delat så många nätter av skratt, så mycket sorg och så många livsomvälvande händelser så kan man inte annat...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...