Mitt Lillpyre vet väl de flesta av er hur hon är, intelligent, snabbtänkt och lillgammal. Som så ofta följer med dessa egenskaper så har hon inte helt lätt med kompisar. Hon har sina fasta kompisar på dagis, som hon leker med dagligen och som accepterar henne som hon är. Här, på gården där vi bor, har hon det inte riktigt lika lätt. Det finns ett antal barn här på gården i ungefär lämplig ålder, några fyraåringar, några femåringar, några sexåringar som hon (alldeles snart). Det finns nån sjuåring också, och tom en nioåring hon leker med ibland.

Men, det funkar aldrig smidigt och lätt. Den flicka hon leker bäst med är en tjej som är lika gammal och som heter likadant. De har jätteroligt när de leker tillsammans, för det mesta. Men ibland (och nu sista dagarna varje dag) har Lillpyre kommit in och varit ledsen och sagt att kompisen bara dragit iväg och lekt med ett annat barn. När hon sen försökt få vara med så har det andra barnet - som kompisen dragit iväg med - sagt ifrån att de vill vara ensamma och att Lillpyre inte får vara med.

Det finns också några andra barn hon leker med ibland, men som hon själv inte är lika intresserad av. Lillpyre är sån att hon tar inte lätt kontakt, man måste verkligen pusha henne att göra det, och nu när hon hittat en kompis på gatan som hon gillar så pass som den lilla namnen känns det jättetrist att det inte ska kunna fungera...

Jag vet inte hur man ska vända sig, vad man kan göra, mer än att pusha henne till att ändå försöka och försöka igen. Men samtidigt så innebär ju pushandet att man på nåt vis pekar ut henne som ensam, som att hennes ensamlekande är ett problem, något hon själv inte sett det som. Det har varit OK för henne att leka ensam tidigare (i viss mån). Då och då, eller närmast varje vecka, får hon ta med kompisar hem från dagis, och ibland leker de även på helgen. Jag funderar på att om det här problemet med lilla namnen fortsätter - att Lillpyre fortsätter komma in lessen för att namnen övergivit henne i lekparken - prata med namnens mamma om det hela.

Vad tänker ni, hur skulle ni göra?

 

Jenny

30 april 2008 09:52

Oj vad sånt där är svårt! Vet inte hur jag skulle göra..

 

Alma

1 maj 2008 11:02

Gör det inte till ett problem utan låt det ha sin gång. Hennes ensamlek är ju något själv du har problem med, inte hon.
Om du ringer namnens mamma, vad ska hon göra? "Tvinga" dottern att leka med Lillpyre, att ta med henne också? Ungar väljer sina kompisar och även om vi med vuxenögon vill rätta till så blir det ofta helt fel. Livets hårda skola.
Been there, done that - got the t-shirt! :(

 

Alma

1 maj 2008 11:14

Och: Åååh, vad det värker i modershjärtat!
Glömde säga det. Man blir en tigrinna!

 

Dragariel

1 maj 2008 13:46

Näe, tvinga kan man inte. Men man jobba med sina barns empatiska känsla för andra...många gör visst inte det idag. Mycket tror jag för att de själva inte äger nån...fyrtiotalisternas barnbarn får inte lära sig sånt, numer...

 

Alma

1 maj 2008 14:01

Jo, det var det jag fick pränta in i min son. Min dotter var en "trogen" kompis medan min son bytte polare titt som tätt. Jag hade många pratstunder med min son om att man inte "överger" hur som helst!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...