Mitt Lillpyre vet väl de flesta av er hur hon är, intelligent, snabbtänkt och lillgammal. Som så ofta följer med dessa egenskaper så har hon inte helt lätt med kompisar. Hon har sina fasta kompisar på dagis, som hon leker med dagligen och som accepterar henne som hon är. Här, på gården där vi bor, har hon det inte riktigt lika lätt. Det finns ett antal barn här på gården i ungefär lämplig ålder, några fyraåringar, några femåringar, några sexåringar som hon (alldeles snart). Det finns nån sjuåring också, och tom en nioåring hon leker med ibland.

Men, det funkar aldrig smidigt och lätt. Den flicka hon leker bäst med är en tjej som är lika gammal och som heter likadant. De har jätteroligt när de leker tillsammans, för det mesta. Men ibland (och nu sista dagarna varje dag) har Lillpyre kommit in och varit ledsen och sagt att kompisen bara dragit iväg och lekt med ett annat barn. När hon sen försökt få vara med så har det andra barnet - som kompisen dragit iväg med - sagt ifrån att de vill vara ensamma och att Lillpyre inte får vara med.

Det finns också några andra barn hon leker med ibland, men som hon själv inte är lika intresserad av. Lillpyre är sån att hon tar inte lätt kontakt, man måste verkligen pusha henne att göra det, och nu när hon hittat en kompis på gatan som hon gillar så pass som den lilla namnen känns det jättetrist att det inte ska kunna fungera...

Jag vet inte hur man ska vända sig, vad man kan göra, mer än att pusha henne till att ändå försöka och försöka igen. Men samtidigt så innebär ju pushandet att man på nåt vis pekar ut henne som ensam, som att hennes ensamlekande är ett problem, något hon själv inte sett det som. Det har varit OK för henne att leka ensam tidigare (i viss mån). Då och då, eller närmast varje vecka, får hon ta med kompisar hem från dagis, och ibland leker de även på helgen. Jag funderar på att om det här problemet med lilla namnen fortsätter - att Lillpyre fortsätter komma in lessen för att namnen övergivit henne i lekparken - prata med namnens mamma om det hela.

Vad tänker ni, hur skulle ni göra?

Det är bara om man börjar som det omöjliga kan bli möjligt.

Av okänd.