Jag skrev i förra veckan om Lillpyres placering i förskoleklass som kommit.

Jag pratade sen med rektorn förra fredan, framla våra klagomål, och påpekade att det var viktigt för henne att få gå i samma klass som barn hon känner sen tidigare.

Rektorn bad då att få återkomma, och skulle ringa som idag.

Så, jag väntade på förmiddagen. När jag inte hört något vid lunchtid ringde jag upp henne.

Jag presenterade mitt ärende och hon visste genast vem jag var. Hon inledde med en låååång harang om hur oerhört svårt det är att göra dessa klasser - man måste ta hänsyn till både könsjämvikt, barns behov av extra stöd, delning av dagisgrupper, föräldrars önskemål, etcetera etcetera...en litania lång som sju svåra år om svårigheterna. Sen gick hon in på hur bra det är med nya kamratkontakter, med hur viktigt det är att utvidga sitt umgänge, och hon hade minsann jobbat som lärare sen 1969 och hade massor av erfarenhet av barn och deras sociala kontakter och visste att det sällan är några problem.

Men, jag vidhöll och påpekade att vi inte accepterar placering i en annan klass än hennes bästisar.

Då blev hon sur, menade på att vi föräldrar på hennes ansökan minsann angivit så många önskemål (Att hennes hon ska få gå med sina bästisar, och gärna också med något barn från gatan där vi bor vilket jag påpekade) Då klämde hon i med: Jaja, nu har vi bestämt för ögonblicket att hon får gå i den andra klassen där hennes kompisar går.