Jag skrev i förra veckan om Lillpyres placering i förskoleklass som kommit.

Jag pratade sen med rektorn förra fredan, framla våra klagomål, och påpekade att det var viktigt för henne att få gå i samma klass som barn hon känner sen tidigare.

Rektorn bad då att få återkomma, och skulle ringa som idag.

Så, jag väntade på förmiddagen. När jag inte hört något vid lunchtid ringde jag upp henne.

Jag presenterade mitt ärende och hon visste genast vem jag var. Hon inledde med en låååång harang om hur oerhört svårt det är att göra dessa klasser - man måste ta hänsyn till både könsjämvikt, barns behov av extra stöd, delning av dagisgrupper, föräldrars önskemål, etcetera etcetera...en litania lång som sju svåra år om svårigheterna. Sen gick hon in på hur bra det är med nya kamratkontakter, med hur viktigt det är att utvidga sitt umgänge, och hon hade minsann jobbat som lärare sen 1969 och hade massor av erfarenhet av barn och deras sociala kontakter och visste att det sällan är några problem.

Men, jag vidhöll och påpekade att vi inte accepterar placering i en annan klass än hennes bästisar.

Då blev hon sur, menade på att vi föräldrar på hennes ansökan minsann angivit så många önskemål (Att hennes hon ska få gå med sina bästisar, och gärna också med något barn från gatan där vi bor vilket jag påpekade) Då klämde hon i med: Jaja, nu har vi bestämt för ögonblicket att hon får gå i den andra klassen där hennes kompisar går.

 

La famiglia

26 april 2008 21:39

Kärring!!!!!!!!

Du kanske skulle berätta hur svårt det är att ge patienterna inom primärvården en snabb och korrekt behandling när det är en sån jävla resursbrist på vårdcentralerna på grund av alla sparkrav, (eller på något annat sätt beskriva utmaningarna inom ditt jobb som du förväntas hantera). Och sedan förklara att det efter en sådan arbetsdag är fullständigt omöjligt att ta hand om sin dotter som fått gå i fel klass hela dagen.

http://hundblues.blogspot.com

 

på besök

28 april 2008 08:35

Fy fan, man blir galen! Bra att du inte ger dig, vi får aldrig tillåta att våra Barn fraktas runt som små presumtiva moduler i deras modellverkstad/plantskola för "lönsamhet och lättvindig hantering". Barnen behöver försvarsadvokater för att inte bli förtryckta och hunsade av de där gamla läskiga drakarna. Min Gudson hade också en sån där reptil i lågstadiet som livnärde sig på att glufsa i sin hans skira självkänsla. De är riktigt farliga de där lärarna; tendenserna måste rensas ut, de är fan som mördarsniglar, sega och uthålliga i sin enfald... ARGGGGGH!!!!

http://klara.bloggagratis.se

 

Alma

1 maj 2008 11:09

"Min Gudson hade också en sån där reptil i lågstadiet som livnärde sig på att glufsa i sin hans skira självkänsla"
En sådan underbar beskrivning!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...