till ett tidigare inlägg om det ser ut likadant i vården överallt i Sverige, som det gör på min arbetsplats.

Jag kan naturligtvis inte säga något egentligen om hur det ser ut på andra ställen än här. Men, vad gäller primärvården så sliter man ont på de flesta ställen, på grund av bristen på utbildade familjeläkare. Att bli specialist i allmän hälso- och sjukvård är inte särskilt populärt. Det är ett oerhört slitsamt arbete, där man måste kunna mycket om det mesta. En familjeläkare kan under en enda arbetsdag möta:

En diabetiker på årligt återbesök, som har njursvikt och ett fult fotsår.

En vuxen person som haft lock i örat länge

Ett barn med mellanöreinflammation

En person med njursten och svåra smärtor

En person med akuta bröstsmärtor,  misstänkt hjärtinfarkt

En person med långvariga ryggbesvär

En person med buksmärtor, oklar orsak

En person med vaxpropp

En person med akut ångest

En person som försökt ta sitt liv genom att skära sig

En person med ont i halsen, mycket kraftigt ont

En person som fått metallflis i ögat

En person som har svår missbruksproblematik och som behöver in på avgiftning för att sedan remitteras över till behandling.

Alla dessa personer ska familjeläkare kunna hantera på ett korrekt sätt, och det här är ingen ovanlig besökslista på en vårdcentral idag. Många människor förväntar sig omedelbar bättring när de fått träffa doktorn, kräver remisser till experimentella behandlingar de läst om  på internet men som inte motsvarar kardinalkravet på "vetenskap och beprövad erfarenhet". Dessutom har familjeläkarna ofta förhållandevis låg lön i relation till de yrkesmässiga krav som ställs på dem.  Den administrativa bördan är mycket stor, med remissvar från andra instanser, prover och journaler som ska dikteras och signeras, med olika register till vilka ska rapporteras osv. De har på sig att svara för människors framtid genom väl formulerade LOH:n, möten med försäkringskassan osv. Dessutom har de på sig att de måste hela tiden hålla sig à jour med nya kunskaper, gå utbildningar.

Alla dessa faktorer plus flera sammantaget gör att familjeläkarspecialiteten kräver för mycket och ger för lite av status, pengar, tid och ork för att passa alla. Det krävs människor av en alldeles särskild sort för att fungera som familjeläkare dessutom - det krävs empati, insikt i det mänskliga psyket, social kompetens, ödmjukhet och ett starkt och djupt intresse för människan i alla hennes dimensioner. Det här är också ett problem för många, eftersom det ofta är utpräglade naturvetare som läser till läkare...kirurgi eller narkosspecialiteten passar många bättre. I läkarutbildningen har heller inte "mjuka" värden som empati och etik var särskilt dominerande, historiskt sett. Det kanske är annorlunda idag, vad vet jag...(Du, Anders, kanske vet?)

På många sjukhus - antagligen de flesta - kämpar man också med många neddragningar av vårdplatser, minskade personalgrupper så korridorvård är legio. På sjukhuset i "mitt landsting" har man haft 20-30 överbeläggningar konstant under hösten. Personalen går på knäna, påfrestningen för patienterna att ligga i korridorerna är stor - lamporna är tända dygnet runt, personalen går fram och tillbaks för att serva alla som behöver hjälp. Stresspåslaget kan göra patienterna sjukare.

Och det som skrämmer mig mest i det hela är att våra folkvalda - de som är utvalda av OSS att ta besluten är helt blinda och döva för vad de professionella säger: "Personalen talar i egen sak. Det går att effektivisera." Men jag tror att gränsen är nådd för vad som går att effektivisera, vi har en omvänd ålderstrappa i Sverige idag - de äldre blir allt fler och allt äldre och därmed allt sjukare.

Vad kan vi göra för att säkerställa en god och säker vård på lika villkor?

Sparka politikerna, kanske? Göra revolution? Rösta på sjukvårdspartier?

Allmänheten måste börja ställa krav på sina politiker för situationen är ohållbar. Att arbeta i sjukvården idag är som att leva under ett ständigt krig.

 

Anders Medelålders

12 december 2007 20:12

Jo, det finns mjuka moment. Vi har kursen "Professionell utveckling" som går en halvdag varje vecka genom de första fem terminerna. Där tar man i alla fall upp sånt som etiska dilemman och patientrelationer, vårda gömda flyktingar mm. Knappt hälften av kursen är praktik på vårdcentral.

Men det dröjer ytterligare några år innan de första från nya läkarprogrammet kommer ut. De är på fjärde terminen nu (och jag på tredje).

Å andra sidan så kan man utan problem klara sig igenom en sån kurs utan att för den skull ha tagit till sig minsta gnutta empati. Det är ingen garanti, men i alla fall ett ärligt försök.

http://ysse.bloggagratis.se

 

Dragariel

12 december 2007 20:17

Anders! Att döma av vad jag förstått om dej skulle du bli en utmärkt familjeläkare, med empati och råg i ryggen. Inga såna funderingar...?

 

Anders Medelålders

12 december 2007 20:32

Vad gör man? Jag tror att många av politikerna är uppriktigt bekymrade, har provat med olika åtgärder utan att komma någonstans, och till sist hoppas på att det ska lösa sig automatiskt om man gör en upphandling av problematisk verksamhet. Men inte ens privata tjänsteföretag kan trolla med knäna. Är en verksamhet underfinansierad så är den, och då hjälper det inte vem som utför den.

http://ysse.bloggagratis.se

 

Anders

12 december 2007 20:48

Familjeläkare tillhör definitivt det jag kan tänka mig, ja. Bara man har bra kollegor så.

 

Dragariel

12 december 2007 22:16

Ja, de politiker som ska adresseras är de högsta vi har, som avgör vad som ska prioriteras och inte, hur stor andel av BNP hälso- och sjukvård ska få ta...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...