hur förskrivningen av sömnmedel till barn och ungdomar ökar. Man är också oerhört negativt inställd till att ge detta till barn och ungdomar. På en plats i artikeln skriver man att det är föräldrarna som har problem, inte barnen och barn sover när de behöver sova. Men, det stämmer inte alltid att det är så. En släkting till min man fick ett barn som under sitt första levnadsår aldrig nånsin sov mer än tjugo minuter åt gången - ingen läkare i världen kan påstå att det normalt, eller vad ett barn behöver.

Mitt Lillpyre - som är släkt till det här barnet då - hade samma typ av sömncykler - hon sov mycket korta perioder, följt av ganska lång vakentid, dygnet om. Vi gjorde allt vad gäller sömnhygien, sömnträning, jobba med rutiner  osv. Men inget hjälpte.

Kontentan av det hela blev att jag efter tre års sömnbrist kraschade, totalt. Hade någon hjälpt oss med att få Lillpyre att sova som barn behöver sova, så hade inte jag heller behövt krascha och få en livslång funktionsnedsättning...

Ibland är sömnmedel enda utvägen...Men kanske det borde varit jag som tagit dem, så jag sluppit störas av henne...? Fast då hade jag inte kunnat ta hand om henne, förstås.

Ordningen är återställd, mitt Storpyre är hemma igen! Brun som en pepparkaka, full av minnen, med hundratals foton.

En påse Toblerone till oss (flygplatsgodis), och två flaskor vin från vingården hon bott och arbetat på under dessa tre veckor - det var en rolig present att få, i synnerhet som att den kom från familjen hon arbetat och bott hos!

...och hämta upp Storpyret vid tåget. Det blev en rafflande hemfärd också. Det visade sig att Lufthansas piloter påbörjat en strejk, och vad skulle flickorna flyga om inte Lufthansa?

Så, det blev några nervösa stunder innan de dels visste om de kunde flyga från Trieste till München, dels från München till Sverige...

I tillägg till alla spännande händelser under hennes feriepraktik lyckades hon i fredags tappa en bricka full med glas på foten, och fick naturligvis en massa skärsår. Men mamman i Muggia tog resolut och satte hennes fot i diskhon, spolade av den, och sen slutade det att blöda...men hon hade ont i lördags, och har nog ont ännu...

Men nu sitter de på tåget från Arlanda :)

Nu sitter hon på bussen i Mestre, Venedig, Storpyret. Hon har åkt tåg till Mestre, frågat sig fram och fått en buss utpekad. Fick just ett sms:

"Jag är i Mestre, och sitter på bussen nu. Hoppas för guds skull att jag sitter på rätt buss. Frågade mej fram om vart jag skulle, gubben sa att jag skulle åka med den här. Men om det var buss 10A svarade han inte på."

Och jag sitter och letar på nätet efter information om buss 10 A i Mestre, men det var inte helt lätt att hitta, i synnerhet som min italienska är tillräckligt bra för att jag ska kunna turista, men kanske inte tillräckligt bra för att jag ska kunna läsa sidorna på nätet...

För övrigt är jag full av beundran! Fan, vad hon är tuff och modig, mitt Storpyre!

var vi på Norra Bergets friluftsmuseum med Lillpyre.

När vi satte oss i bilen på väg hem deklarerade hon för oss, helt omotiverat och ur luften:

"Mamma, pappa. Jag vet faktiskt precis allting. Jag bara beter mig som ett vanligt barn."

Vad ska man svara på det?

var Storpyre med kompisarna på en hyfsat närbeläget havsbad i trakterna. Dagen efter berättade hon vid middan vad de gjort. Hon berättade också att de sett en stork.

Vi skrattade lite, och undrade om hon var säker på att det var en stork, och frågade om det inte kunde varit en häger eller en trana i stället, eftersom storkar i stort sett aldrig syns i våra trakter. Hon vidhöll, de hade tyckt det såg ut som en stork.

Döm om min förvåning, när jag öppnade lokalblaskan i morse...Celebert besök i trakterna:

Sensationellt fågelbesök i Alborga
I går var det fågelskådningens dag, så en del av Gävles fågelskådare var tidigt ute i skog och mark. Men kvällens sensation slog allt: tre vita storkar hade slagit sig ner på en åker i Alborga.
Foto: Bernd Büttner

Anders Johansson, ordförande i Gävle fågelklubb, var en av många ornitologer som begav sig till Alborga i Valbo i går kväll sedan de fått veta av Arbetarbladet att tre storkar slagit sig ner på en åker där. ”Anmärkningsvärt”, säger han om storkar i Gävletrakten.
Foto: Bernd Büttner

Gävle
Tre storkar slog sig ner på en åker i Alborga i går.
– Det är anmärkningsvärt. Jag kan inte minnas att det setts någon i Gävletrakten på bra många år, säger Anders Johansson, ordförande i Gävle fågelklubb.
Timmarna efter att Arbetarbladet såg fåglarna kom mängder av fågelintresserade.

Storkar finns normalt inte i våra trakter. I Skåne finns uppfödningsprojekt, men ses en stork någon annanstans i Sverige har de oftast hamnat fel.
   – Det är jätteovanligt med storkar i Gästrikland, väldigt anmärkningsvärt. För flera år sedan sågs en stork i Hamrånge. Det är lite konstigt att det är tre stycken. Det brukar vara enstaka fåglar som sticker i väg så där, säger ornitologen Per Aspenberg.
   
   Just nu är det flyttningsperiod för storkar. En förklaring till att fåglarna hamnat i Alborga är att de följt varma luftströmmar, och så att säga glömt att hoppa av bussen i tid.
   
Kommer med värmen
– När det är så här varmt väder kan det bli så att de flyttar längre än de borde. I dagarna har stork setts i Dalarna och Uppland, säger Anders Johansson.
   Det var Ann-Margret Åleskog som vid halv fyra i går upptäckte de tre fåglarna på håll från sitt hem i Alborga.
   – Jag såg dem där ute på åkern och tyckte att det var lite ovanligt. Så där stora fåglar brukar vi inte ha här. Men jag tänkte först att det kunde vara tranor eller nåt, säger hon.
   
   Hennes föräldrar Margareta och Lennart Fors, som bor i grannhuset, plockade fram kikare och fågelbok. Sedan ringde de Arbetarbladet.
   – Jag tänkte på stork eller häger, men när jag tittade i fågelboken var det tydligt att det är stork. Den är vit med svarta vingspetsar och stor röd näbb, säger Margareta Fors.
   
   När Arbetarbladet kontaktar Anders Johansson på Gävle fågelklubb och berättar vad vi sett, blir han eld och lågor.
   – Finns de där nu? Åh, fasen, då ska jag genast sätta fart, säger han.
   – Står de kvar så kommer det att vallfärda fågelskådare dit i kväll.
   
75 fågelskådare kom
Det fick han rätt i. 70–75 personer var förbi i går kväll för att titta på storkarna, enligt Mikael Svensson, vice ordförande i Gävle fågelklubb.
   Han berättar att storkarna inte var ringmärkta, och ganska slitna, vilket innebär att de inte kommer från uppfödningar i Skåne.
   – Kanske kommer de från Baltikum, säger Mikael Svensson."

här på gatan var med på kalaset idag. När vi kom hem så frågade tjejerna om kompisen fick äta här hos oss idag. Vi kom fram till att vi nog hade mat så det räckte, så vi sa ja.

Flickorna var ute och lekte en stund, sen kom Lillpyre in, gråtandes och jättelessen. Då hade kompisen sprungit ifrån henne ute, för att leka med ett annat barn (fyra år äldre) och Lillpyre fick inte vara med och leka.

Maten var då alldeles strax färdig, och Lillpyre stannade inne och satte sig att äta. Efter en stund gick kompisen förbi utanför vårt fönster tillsammans med det äldre barnet, och kom och ringde på dörren. Lillpyre öppnade dörren, och kompisen stod därutanför och pratade en stund. Lillpyre sa till kompisen att vi då satt och åt middag. Då tänkte kompisen också komma in och sätta sig och äta, men då sa jag stopp. Jag kände att jag inte alls ville bjuda henne på middag när Lillpyre inte fick vara med de andra två och leka.  Så - det blev tvärstopp. Kompisen fick gå härifrån oäten med det beskedet att eftersom Lillpyre inte fått vara med så lekte de ju inte längre tillsammans och dessutom skulle det innebära att kompisen stack ifrån det andra barnet också.

Vad tycker ni om det? Skulle jag låtit henne komma in och äta som jag lovat, trots att hon övergett Lillpyre ute på gården, eller gjorde jag rätt?

Mormor (min mor) är vederbörligen avlämnad på tågstation efter en snabb middag (färdig-kyckling från ICA). Här har barnkalasats på ett lekland idag, nio barn och tre föräldrar. En del blessyrer, en del tårar, en del bråk, men på det hela taget mycket lyckat. (Vi slog ihop barnkalaset med en dagiskompis, så det blev dubbla presenter). Lillpyre, och de flesta var svettigare än svettiga när det var dags för avhämtning. De lekte hej vilt!

 Hundratjugo kronor per barn, för korv med bröd, saft, glass och avslutande godispåse, samt två timmars vild lek. Det känns som högvinst (i synnerhet som vi var två familjer som delade på kostnaden). Barnen har kul, och vi slipper jobbet!