Farmor och farfar har varit här. När de kom hade de med sig en bukett blommor till henne, en bukett med knoppiga halvt utslagna rosor. Pyret tackade och var glad. Jag fick uppdraget att sätta dem i vatten, och när det var gjort bar hon in dem i vardagsrummet, samtidigt som hon artigt konverserade farmor:

Pyre: Åh, vilka fina blommor!

Farmor: Ja, visst var de fina?

Pyre: Har ni plockat dem själva?

Farmor: Näe....

Pyre: Nähä, har ni stulit dem!?!

Farmor: .....

Femårsdagen vederbörligen avfirad...Ett antal presenter öppnade, prinsesstårta aväten, den önskade köpta pizzan likaså.

De presenter som smällde högst var en Bratz Baby, en Fairytopia Barbie och....förstås: Den ohyggligt söte lille ryska vintervita dvärghamstern, som döpts till det respektingivande namnet...Gullet!

Mitt Lillpyre har - trots att hon varit dagtorr i tre år och nattorr i ett år - konsekvent stenvägrat att försöka bajsa på toaletten. Hon har gjort det någon gång, bara, men nästa gång har hon alltid begärt att få en blöja. Nu fyller hon fem år den här veckan, och det börjar verkligen bli dags att sluta...så vi "glömde bort" att köpa blöjor förra veckan, och tänkte att hon kanske försöker då, om vi inte gör nån stor sak av det. Men, icke - fredagen var hon på dagis hela dagen, men bajsade inte...Lördagen kom och gick utan att hon gick på toan. Igår var hon hoppig, och liksom ålade sig omkring, tydligt bajsnödig. Men, stenvägrade gå på toan. Det utvecklade sig till en fullständigt kamp igår - hon vann, eftersom hon inte gick på toan. Så vad fan gör man...ungen måste ju bajsa - hon blir ju sjuk annars...Vi har matat henne med russin och messmör i helgen, som brukar ge fart på magen men...nej.

Vi hittade en gammal blöja - egentligen för liten men den gick på, så i morse erbjöd vi henne den, men hon stenvägrade. Ända tills vi lovade köpa blöjor idag, och ge oss...Förhoppningen är nu att hon ska komma på det själv...Jag orkar inte bråka mer om det. Jag vill inte ge henne det som maktvapen, och jag vill inte få det till något laddat för henne heller...Fast det kanske är för sent...

när hon hade ont. Fast de fick ändå sova lite mera än förra natten. De sov som små spädgrisar när jag gick hemifrån.

Var uppe ändå en sväng inatt, för Lillpyre vaknade vid halvtvå och hade jätteont, nu i andra örat, och vägrade låta pappa komma i närheten med Alvedonskeden - "Maaaammmaaaaaa skaaaa..." Så, för att över huvud taget få sova något klev jag upp, gick ner till dem, kramade och vyssjade en stund, hällde i henne Alvedonet. Det gick två minuter så kvittrade hon, var helt salig och skulle titta på Lilla spöket Laban med pappa...Så - då kunde jag gå och sooooova igen. Jag var helt död när klockan ringde sen, kvart över sex. Fast det kändes lyxigt att ha fått sova i natt...

Nu sitter jag på jobbet och ska försöka ha mottagning...

...Lillpyre somnade vid kl 21 igår kväll. Vi - maken och jag - kröp ner vid 23.30, ungefär...vid halvett var hon inne hos oss, grät för att hon hade så ont i örat. Vi stoppade in en Alvedon och bäddade upp under henne med flera kuddar, ett täcke för att få som en mjuk skön vall att vila på för henne. Vid halvtvå gav maken upp, slet med sig en dyna, sitt täcke och kudde och la sig på golvet i Lillpyres rum. Halv tre hade jag legat i sängen sen halvett och klappat om, vyssjat, tröstat, blåst i öra för att värma, och då orkade jag inte lägnre så vi klev upp.

Sen har vi avverkat Shrek 1, Shrek 2, Ice age 1, ätit mackor och druckit the, lyssnat på fåglarna, läst morgontidningen osv. Nu har Lillpyre äntligen knoppat in på soffan, och jag sitter här dödligt trött, och måste börja ringa. Maken - som vi redan igår kommit överens om skulle jobba idag och sen lösa av mig vid 15-tiden - åkte just till jobbet...

När han kommer hem ska jag åka till ett äldreboende i en sydligare kommun, och genomföra en intervju om validering, sen ska jag åka på keramik ikväll, och under dagen helst slutföra uppgiften om makt...

Nån som tror på det?

i en av kökslådorna med allt möjligt som låg där. Hon hittade såna där påsförslutare som är liksom en plastremsa med en ståltråd inuti. Det fanns rätt många, som satt fast på ett papper efter färger. Hon stod där och småpladdrade som små barn gör. Så frågade hon: "Mamma, kan jag få ta en sån här? En röd behöver jag. Faktum är att jag behöver tre av varje färg." Och som huld moder man är då, så höll jag masken men vek mej nästan dubbel...en unge som ännu inte fyllt fem som klämmer till med ett uttryck som 'faktum är'...

Vad månde bliva av denna unge?!?