"opponens-uppsats" ikväll, och Lillpyre kom och påpekade: "Jag vill också ha läxor! Jag vill ha barnläxor!" Jag frågade vad hon ville ha för läxa. "Matematik" blev svaret.

Så, jag gjorde ett litet blad med enkla plus- och minustal - på ett par minuter hade hon löst dem, helt korrekt. Sen fick jag göra en ny omgång - där gick allt lika lätt, utom ett tal där jag ritat fem rumpor minus en rumpa och hon skulle skriva hur många rumpor det blev, och då översteg det hennes förmåga, det blev en bra stunds funderande och förklarande hur det egentligen var tänkt. Men, hon tyckte det var jättekul. Till sist satt hon och Maken och konstruerade enkla mattetal åt varandra, och hade superkul.

Ett blivande litet mattesnille!

hoppjerkaboll i vardagsrummet ikväll, när Ugly Betty drog igång. Hon satt och pladdrade på om Ugly Betty:

"Mamma!"
*Mmm..."

"MAMMA!"

"Ja, vad är det?"

"Vad heter Ugly Betty på svenska? Heter hon Karin?"
"Näe, hon heter Betty..."

"Nämen, vad heter hon på SVENSKA?"

"Hon heter Betty på svenska  - det är ett svenskt namn också..."
"Jaha...jag vet varför hon heter Betty. Det är för att hon fick så många myggbett. Och det är därför hon heter Ugly också, för hon blev så ful när hon fick alla myggbetten."

"----"

Hon har en ögoninfektion och då får man inte vara på dagis förrän man är bra igen. Vi gick och köpte Noviform ögonsalva igår, får se om det funkar.

Jag ska skriva ut Kloramfenikol tänkte jag, så att det finns att hämta ut ifall det skulle behövas.

I alla fall - vi hade mysigt igår, åkte på stan och köpte julklapp till dagis' julklappsbyte, en glittrig badoljebomb till Lillpyre på Lush osv, byggde en snögubbe när vi kom hem. Sen på kvällen, när hon hade badat med sin glitterbadbomb satt hon i mitt knä och tittade på Vrakletarna med mej. Hon var lite småpömsig och sådär allmänt goslig. Så klämmer hon till mej:

"Mamma...?"

-Mm, vad är det?

"Mamma, jag önskar att jag var som du..."

-Men, varför då? Varför önskar du det?

"För att jag tycker så mycket om dej, mamma"

Älskes ungen min! Jag blir bara tårögd när jag tänker på det...

Tänk att man kan vara så lyckligt lottad att man får ungar som mina!

i farmors fågelbok i helgen när vi var på besök:

Sång-svan

En-tita

Knöl-svan

Grå-sparv

Kol-trast

Spar-vuggla

Gulligt! (Och de latinska namnen försökte hon sig också på ;)

från förra sommaren:

Pyre, 4 år, stod framför buren med dvärgsilkesapor på Furuvik. Hon stod och fnittrade åt deras enorma söthet, kuttrade och var allmänt förtjust.

En av aporna satt och kikade väldigt på henne, la huvet på sned och studerade noggrannt pyres ansikte.

Jag kommenterade till Pyre: "Apan kikar på dej, ser du det! Han undrar nog vad du är för en konstig figur!"

Pyre kikade noga på apan, och sa: "Jag heter Pyre. Människa!"

upphör visst aldrig. Idag satt jag å tittade i en reklambroschyr för en guldsmedskedja. Lillpyre å maken tittade på broschyren från andra sidan bordet, jag pekade på ett hängsmycke som jag tyckte såg roligt ut och menade att det såg ut som en sån däringa atom-grej:

Lillpyre tittade närmare på bilden, viftade till å sa: "Äh, det där är ju bara atomkärnor alltihop."

Vad får hon saker ifrån?

inför julklappsinförskaffande:

______________________________________________

HKSDREKT

BRÄTZ MÄ TROLSTAV

BRÄTS MÄ BLOMA I HORET

SMINGKHUVE

TELEFON

KAMRA

______________________________________________

Å mamsen tycker att det sååå gulligt, och att hon är såååå duktig, den lilla femåringen!

Mellan Bergen tillbringade vi en kväll på det ena av de berg som kringgärdar staden. Där finns ett utsiktstorn där man ser långt ut över havet, långa vägar inåt land. I alla händelser - jag iddes inte klättra upp i tornet (höjdrädd!!!) så maken och Lillpyre klättrade upp. För varje våning de kom upp gastade Lillpyre: "Mamma! Hej mamma! Mamma titta vad högt jag är!" Jag tittade och vinkade. Det stod en del andra människor där jämte mig och beundrade utsikten över staden. När maken och Lillpyre kommit högst upp ropade hon återigen samma sak, och jag tittade, vinkade och fotograferade. Så vände jag ryggen till och gick mot muren som är intill bergsbranten. Då gastade Lillpyre: "Mamma!" Ja, svarade jag. "Mamma! Pappa fes!"

Jag hörde paret intill frusta av skratt, och jag låg närmast dubbelvikt där på utsiktsplatsen. Maken var väl inte helt övertygad om humorn i det hela, men han är inte direkt finkänslig, och inte lätt att göra generad heller, så han tog det hela med en klackspark!