...och inte orkat tänka så mycket kring sånt som jag annars funderar över. Jag jobbar ju halvtid som lärare nu (plus 25% som distriktssköterska), och just nu kretsar all min överskottsenergi kring lärarjobbet. Det är funderingar på hur man skapar examinationer, hur man bedömer svar, hur man hanterar frekvent frånvaro, hur många chanser man ska ge till omskrivning, hur man bäst planerar lektioner utan att det blir trist, hur man lägger upp kurser över en termin osv...

Det är som sagt många saker att fundera på. Därför har det också blivit så att jag förvisso läser andra bloggar, men inte orkar kommentera i nån större utsträckning. Så skulle det händelsevis vara nån som saknar mina kommentarer, eller nån som tror att jag gått och blitt högfärdig så känn er förvissade om att jag läser, men att det är allt energin räcker till just nu...

Hittade mej en utmaning som kändes rolig. Eller nåt...

För 20 år sedan var året 1988. Jag hade hunnit med att jobba några år efter gymnasiet. Jag delade lägenhet med en kompis, vi partade och hade kul, sen flyttade jag ihop med Storpyrets pappa. Jag var ganska ledsen inombords, ganska vilsen och väldigt angelägen om att bli älskad...ingen bra orsak att flytta ihop med en kille som inte var kär i mej, kan man tycka. Men det gjorde jag. Jag började också jobba inom vården detta år, som helt outbildad, helt rookie! Det var svårt, och jag älskade det!

För 15 år sedan var året 1993. Jag hade en treårig dotter, söt som socker, vacker som en ängel! Jag läste till sjuksköterska eftersom jag trodde att man kunde påverka attityder hos vårdpersonal om man var arbetsledare.

Det här var också året då min farmor dog mycket oväntat, min farfar fick flytta in på vårdhem,  min ena syster var som djupast ner i sina svårigheter och vi varje dag väntade på att få dödsbud, min mammas dåvarande sambo lämnade henne för drogerna, och min pappa inte såg mycket annat än flaskan. Det var också det här året jag satt på farmors begravning med en mycket påtänd anhörig som knappt visste vart h*n var.  Men det här året stod jag pall, även om jag fortfarande var vilsen och angelägen om att bli älskad för min egen skull...(till skillnad från året därpå, då jag kraschade).

För 10 år sedan var året 1998. Jag hade arbetat som sjuksköterska några år. Var ensamstående mamma till den sockersöta ängeln. Jag hade mött Älskade men vi var ännu långt ifrån att bli ett par. Jag var vilsnare än någonsin, ensam och så oerhört ledsen inombords; för att ha haft en barndom som jag hade, för att ha åsamkat Storpyre att växa upp utan sin far, för att inte kunna ge Storpyre allt hon behövde. Och för att jag var så gränslöst ensam.

För 5 år sedan var året 2003. Livet hade tagit en annan vändning. Jag och Storpyre hade lämnat den gamla hemstaden, ett Lillpyre hade kommit till världen och fyllde ett år det här året. Jag var mammaledig, oerhört kär i Älskade och hade bekanta att umgås med (även om den grundläggande ensamheten ändå fanns kvar). Jag hade skaffat mej min specialistutbildning, fick en fast tjänst nära vårt hem och dagis.

Jag kunde också skymta slutet på min mångåriga medicinbehandling...

Jag var lycklig, och kände mej trygg...och kunde äntligen våga börja växa som människa.

Som livet kan gestalta sig, då!

Och den här utmaningen lämnar jag vidare till alla som är benägna att ta den!

Mosters gullpojke att han hos mormor fått smaka chips häromveckan. Nu när han kommer dit vill han varje gång ha "pipp" och sitta med bonusmorfar "Kåcka" och titta på "babbis" på tv:n, samtidigt som de äter "pipp".

Bonusmorfar får ett "pipp", gullpojken behåller två själv :)

Gullungen!

Vad "babbis" är?

Gissa!

Och hur gammal gullpojken är? Två till sommarn!

när eleverna förklarar en som deras bästa lärare - den roligaste, mest spontana läraren :)

De sa att mina lektioner går så fort :)

GLAD är jag för det!

(Även om di bara smörar...)

så har Storpyre skaffat pojkvän, som heter Christoffer.

 När Lillpyre fick höra vad han heter frågade hon: "Känner han Nalle Puh?"

håret igår. Klippte väl ungefär 10 cm (vilket är rätt mycket på mitt hår, som ändå inte var längre än axellängd) och klippte upp det rejält.

Idag jobbar jag på mitt "ordinarie" jobb. Ingen har sagt något, förrän till lunchen, då en av de andra dsk tittade till på mig och sa: "Men nu är Dragariel långhårig!"...

Hysteriskt!

om sjuksköterskornas löner i den lokala blaskan (och även nationellt) just nu. Sjuksköterskorna hävdar med bestämdhet att man är underbetald i förhållande till andra yrkesgrupper inom vården. Som ett exempel kan man nämna undersköterskorna och deras löner.

En ny sjuksköterska idag - med tre års högskola, yrkeslegitimation och kandidatexamen hamnar ofta på en lägre lön än en undersköterska som hon är arbetsledare för. Undersköterskan har då antingen tre års utbildning på ungdomsgymnasiet eller 1½ år på KomVux. Undersköterskan är den som tvättar patienter, matar patienter, plockar tvätt och förråd. Sjuksköterskan ger mediciner och dropp, sätter nål, ger injektioner, sköter vårdplaneringar, lägger om sår, bedömer hälsotillstånd för att kunna kalla på läkare när akuta tillstånd så kräver. Specialistsjuksköterskan är den som söver vid operationer, som röntgar, som sköter diabetespatienters hälsa, som förlöser födande kvinnor, som upprätthåller livsviktiga funktioner hos svårt sjuka intensivvårdspatienter. Vidare är specialistsjuksköterskan den du möter på vårdcentralen, som bedömer behov av akuta läkartider hos akut sjuka människor. Vi diagnosticerar barnsjukdomar, förskriver läkemedel inom vissa av socialstyrelsen givna ramar. Listan på vad sjuksköterskor gör och personligt ansvarar för är närmast oändlig. Men vi ska inte ha betalt för det vi gör...

Jag - som varit färdig sjuksköterska i tretton år, specialistsjuksköterska i sexochetthalvt år, har specialistuppdrag åt arbetsgivaren, och som dessutom har 1½ års vårdpedagogisk utbildning som också medför lärarexamen (totalt sex år vid högskola och universitet) - tjänar också mindre än många undersköterskor. Jag tjänar också mindre än nyutexaminerade specialistkollegor som varit färdiga sjuksköterskor kortare tid än jag. Vilken rimlighet finns det i detta?

Vilket lönespann tycker är rimligt för grundutbildade sjuksköterskor och vidareubildade sjuksköterskor?

Rösta till höger!

Väl värd att kämpa för!

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_926475.svd