"Hon levde med en man som hennes släktingar inte kunde acceptera. Hon sågs genom hela sin ungdom som nervsvag, hennes ångest blev ibland så tung att hon knappt mäktade bära den. Men mannen, han såg henne åtminstone ibland. De levde ett fattigt liv, hade sex barn som inte åt varje dag, som inte alla hade skor att sätta på sina fötter när kölden bet. Deras liv tillsammans var inte lyckligt, men hur kunde de välja annat? Till den dagen mannen fann en yngre kvinna, en kvinna med pengar som ville ha honom. Han berättade en kväll att han tänkte lämna henne, han tog med de tre äldsta barnen (för de kunde arbeta på gården) och lämnade henne med de tre yngsta som ännu inte dög till arbete. Hon visste att hon inte kunde försörja sina barn, och att kommunen inte skulle låta henne behålla dem. Så, kommande kväll - en svidande vacker sommarkväll - sa hon till barnen att de skulle göra en utflykt, de skulle gå och bada. Barnen var glada och förväntansfulla. De satt där vid kanten av den lilla sjön och åt sin matsäck. När de ätit, och kvällen sakta övergick till natt hade barnen somnat vid hennes sida. Hon tog sitt yngsta barn, den lilla ljuvliga flickan, gick ner i sjön med henne och sjöng sakta en vaggvisa medan hon höll flickan under vattnet tills hon stillnat. Hon tog den tvåårige pojken, höll honom på samma sätt, medan tårarna och ångesten hotade kväva henne. När hon dödat sin fyraåriga dotter tog hon alla tre barnen i famn, och flöt ut i vattnet. Hon nynnade vaggvisan, tårarna rann medan hon sakta vaggade sig själv och sina barn. När djupet drog i henne lät hon sig dras ned utan att göra motstånd, viss om att det var bättre för barnen att sluta sina liv med henne än att de skulle behöva utackorderas på byn. Hon såg sitt brott som en gärning i kärlek.

Hon lämnade sina minnen hos mig, gick vidare in i ljuset. Hennes barn gick vid hennes sida, skuldfria och lysande. Jag bär hennes minnen, upplever känslan av hur hon vaggade barnen till sömns medan hon sjöng, känner deras söta dofter och upplever värmen. Jag känner också hennes kärlek till dem, den kärlek som gjorde att hon hellre trotsade människors lagar och riskerade sin själ än att låta sina små fara illa hos främmande människor. Människorna hon lämnade kvar dömde henne hårt, hennes brott var oförlåtligt, omöjligt att förstå. Men hennes kärlek är en stark kärlek, lysande klar och ren."