tog Fru Fundersam sig an. Hon gjorde också ett tillägg, som jag känner att även jag vill klämma till med...

Idag är jag 42 år, har ett jobb som jag älskar varenda minut av, ett annat jobb som jag älskar mindre, men som trots allt ger en slant för uppehället. Jag lever med en man som är min like, min närmaste vän, min Älskade och som jag vet älskar mej på samma sätt. Jag har två underbara ungar - en söt och rar nästan vuxen kvinna, rättfärdig, sann och stark trots sitt mjuka, vänliga sätt; och ett litet nästan sexårigt yrväder, med en livsglädje som sprudlar och oerhört intelligent.

Jag har gjort mina livskriser så här långt, och alltid kommit ut starkare på andra sidan. Livet är nästan så bra det kan vara (men ensamheten visar ibland sitt fula tryne, och ibland kretsar sorgens fåglar kring mitt huvud än idag).  Varje dag lever jag med en känsla av tacksamhet. Tacksamhet för mina barn, för Älskades närvaro i mitt liv, för att jag är frisk (någorlunda), för att jag får leva trygg och har mat för dagen...Ett gott liv!