och aldrig mer komma tillbaks. Det börjar gå för långt nu. Förändringarna kommer så slag i slag att det inte längre går att upprätthålla nån känsla av sammanhang. Jag vill inte mer.

Jag vill dock inte ge upp en fast inkomst innan jag har en annan. Så det är väl bara att bita ihop och göra det jag kan för patienterna, och skita i resten.

Och jag vet vad du tycker, Coz. Och jag tycker likadant, egentligen. Men, det är fler än jag som är beroende av min inkomst, och därför kan jag inte följa min vilja. Ännu...

www.avigsidan.com

när man kliver på bussen, klämmer ner sitt busskort i läsaren och säger: "Betalkort", och busschauffören som är en kvinna i min egen ålder eller yngre svarar: "Du är vuxen, va'?" Min reaktion blir: "Åh, herregud, jaa, extremt" varvid busschaufförens reaktion blir ett asgarv...

Ett skönt sätt att börja dagen ( i synnerhet om man stått i duschen nån timme innan och tyckt synd om sina bröst som saggar hysteriskt; silvertinningarna börjar bli distinkta och körkortet talar om att man blir 43 nästa gång)...

nåt tv-program i fredags kväll. De hade pratat om absoluta nollpunkten och barna pratade samtidigt om nåt annat. Så, maken kom in i vardagsrummet och frågade vad de pratade om på tv:n som var så roligt, och jag klämde till med "absoluta felpunkten".

Sen har vi ägnat mycket tid i helgen åt att diskutera vart den absoluta felpunkten ligger. Vi har kommit fram till att det med stor sannolikhet är en filosofisk fråga, och antagligen berör något som i alla civilisationer, alla kulturer varit fel. Eller vad tror ni?

(För övrigt måste jag erkänna att vi är så nördiga båda två att den första felsägningen framkallade skrattparoxysmer som drev oss båda till tårar och magknip)

Av barnsliga hulkningar intill örat, i en pöl av o'boy-kräks.

Lillpyre har magsjuka. Igen. Suck.

Dagens första tvättmaskin startade vi halvsju i morse. Maskin nummer två är strax färdig.

Och jag mår illa.

Jag har en kurs i arbetsmiljö och säkerhet. Mitt ämne...visst! Jag är helt körd när det gäller lagar och regler som styr sånt. Åsså ska jag undervisa i det. Jag har bekymmer med att lägga upp kursen, vet inte hur djupt jag ska gå osv. Det är lite smådrygt.

Jag menar - vad är viktigt om man jobbar i vården? Att man känner till att lagarna existerar, och vart man kan ta hjälp om det är nåt som känns fel? Eller ska man kunna bokstavsmässigt?

Jag själv lutar åt det förstnämnda, men känner att det kanske blir för ytligt...

Vad tror ni?