ordinarie jobb idag.

Fick ett telsamtal från chefen. Jag har ju fått pålagt mej som uppgift att hålla hälsosamtal med nyanlända flyktingar. De ska ha ett samtal inom en månad från att de anlänt, där ska ingå provtagningar, ppd-sättning, samt ev remittering vidare till olika instanser, bedömning av behov av läkartid etc.

Dock har jag inte fått någon tid avsatt för att sköta denna uppgift. Det har sagts att det får plats emellan andra saker - som tex att sitta i telefonrådgivning eller ha mottagning.

Det har dock fungerat dåligt att göra så - oftast har det inte gått att boka på det sättet, utan jag har fått avboka redan inbokade samtal pga personalbrist.

Jag har påtalat detta flera gånger under de sista månaderna och har fått besked till slut att jag ska få avsatt tid för dessa flyktingsamtal. Men idag ringde chefen och menade att en kollega skulle hjälpa mej och beta av kön som uppstått - att hon ska ta de samtal som väntar på att komma till stånd. Men jag ska fortfarande - trots att det uppstått sån kö till samtalen - inte få någon tid avsatt för att kunna hålla dessa samtal?

Varför anstränger man sej?

Och det jävligaste är att när jag en gång slutar så kommer såna här saker att synas negativt i mitt arbetsgivarbetyg eller vad man ska kalla det - jag har inte klarat av att fullfölja de uppdrag jag fått. Men ingenstans kommer att stå att jag heller inte fått resurser att fullfölja uppdraget.

Vilken arbetsgivare, va? Måtte gudarna bevara eder alla från att bli anställda hos denna arbetsgivare!

Det var för övrigt samma problem när jag skulle ansvara för kvalitetsutvecklingen. Jag hade en utnämning: kvalitetsansvarig. Men jag fick inga uppdrag, inga problemområden, inget mandat att förändra något eller några resurser mer än en eftermiddag avsatt varannan vecka (då fick man tid, minsann!) då jag inte visste vad jag skulle göra eftersom jag var kvalitetsansvarig enbart till namnet. Jag lyckades ändå utföra ett antal saker, som kvalitetssäkring av läkemedelshantering i hemmen, med flera saker. Och chefen jag då hade sa sen i utvecklingssamtal att det inte gick så bra för mej, för jag lyckades ju inte slutföra något. Jag skrev honom på näsan sen alla de saker jag ändå genomfört och som fungerar fullt ut på jobbet idag. Men nån credit för det har jag inte fått.

på morgonen, nollgradigt, med hyfsat isfritt på gångvägarna, så jag bestämde mej för att ta en promenad till jobbet. Jag pluttade in ena mp3-luren i örat, men satte inte på mp3:n eftersom fåglarna kvittrade så skönt.

När jag gått en bit såg jag en plötslig rörelse inne i buskarna - en katt, kanske? Nej, det var en ekorre som skuttade ut på gångvägen 3-4 meter framför mig. Jag tvärstannade för att titta på den (jag gillar ekorrar), och då tvärstannade ekorren också, tvärvände sen plötsligt och skuttade tillbaks upp i granen den kommit från. Där satt den sedan och kikade på mig för att utröna vad jag var för en konstig figur. Den satt där en stund och kikade, jag stod stilla och kikade tillbaks. Så bestämde den sig för att jag nog inte var så farlig, så den smög sig långsamt ner för stammen igen, och tassade långsamt, med stor tveksamhet ut på gångvägen igen. Jag viskade till den (dum som man är) - Ja, gå du, jag ska inte röra mej! och då blev den tvärrädd, rusade tillbaks upp i granen och satt återigen och tittade på mig en lång stund, klättrade långsamt först neråt i trädet, sedan rusade den uppåt i trädet medan den tjattrade högt och förtretat.

Sen gick jag till jobbet med ett stort leende mitt i ansiktet...