var vi på Norra Bergets friluftsmuseum med Lillpyre.

När vi satte oss i bilen på väg hem deklarerade hon för oss, helt omotiverat och ur luften:

"Mamma, pappa. Jag vet faktiskt precis allting. Jag bara beter mig som ett vanligt barn."

Vad ska man svara på det?

Semestern närmar sig sitt slut. Vi är återkomna i hemmet efter tolv dagar på resande fot. Vi har hunnit med att köpa bil, besöka sommarstugan i Ångermanland, besöka föräldrar i Drakstaden. Vi har också hunnit med en urinvägsinfektion (jag) och en feber- och magsjuka (Lillpyre). Samt att träffa norröna vänner på genomresa norrut. Samt att jag har hunnit med att bli moster för andra gången - torsdag förra veckan föddes världens sötaste lilla tös, fyra kilo tung, 50 cm lång - en liten knubbis med andra ord, underskön och vacker som få andra bebisar. Hennes mor tyckte visst att Storebror var vackrare som liten, men det håller jag inte med om - denna unga dam är det sötaste som skådats sedan mitt Storpyre föddes :)

Moster är käääär! Blir tårögd när jag tänker på henne...

Vad har vi mer hunnit med...?

 Äta goda bullar från Bakgården i Drakstaden, besöka gamla bekanta (cheeeefer båda två), sova gott på stenhård underslaf till bäddsoffa, läsa både Gunnar av Bob Hansson, Hjälp jag heter Zbigniew av Zbigniew Kuklarz, Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow av Sara Gruen, läsa halva Caipirinha med döden. Titta på Morden i Midsomer förstås. Promenera en stund varje kväll för att fraternisera med grannens kossor, bli vän med en katt. Snickra panel i en liten övernattningsstuga vid havet. Fotografera en massa.

Jag har hunnit vara medicinsk support åt Storpyre som fortfarande är i Italien, och kommer hem på måndag. Ni vet att hon fick UVI, och TUNG behandling för den. Så gick det en vecka. I början av denna vecka fick kompisen ansiktsförlamning (som hon hade för sex år sen oxå). Hon var till doktorn och fick en massa mediciner, TUNGA mediciner. Så, första kvällen när hon tagit medicinerna började hon kräkas. Mycket. Och det har hon gjort hela veckan. Och jag har tjatat mej till ytterligare ett läkarbesök för henne, läkaren har sagt "matförgiftning". Jag tror "läkemedelsbiverkan". Eller nåt allvarligare. Hon är inte alls pigg.

Och i morgon ska Storpyre åka till Venedig, ensam. Kompisen mår så pass dåligt att hon stannar i värdfamiljen. Storpyre - som inte är helt van att klara sig på egen hand och inte pratar särskilt bra italienska - ska ta sig från Muggia till Trieste med buss. Från Trieste till Venedig-stationen som heter Mestre med tåg. Och därifrån med buss till pojkvännen och hans familj (som reste ner efter midsommar och ska vara där hela sju veckor). Gissa vem som är mest nervös - Storpyre eller jag?

Och när flickorna kommer hem från Italien på måndag kväll så är kompisen ensam hemma, för då är hennes föräldrar i Spanien. Och inte kan jag lämna henne ensam hemma om hon mår så dåligt. Då måste vi nog tvinga henne vara här hos oss, tror jag...

En oförglömlig semester! Och på måndag börjar jag jobba, sista fyra veckorna på hälsocentralen, förhoppningsvis någonsin. Har redan börjat planera mitt avsked...

Vi hade tänkt oss åka norröver idag. Istället är vi hemma - jag sitter här med magont, diarré och ont i kroppen. Matförgiftning kanske? Åt jordgubbar och italiensk salami igår...diarré igår kväll, diarré idag. Urk!

när vi stod på ICA och handlade. Hon hade jätteont i magen, sveda när hon kissar, och blod i urinen. Hon hade småont i magen till och från redan en vecka innan hon åkte, men ville inte åka till doktorn. Symtomen försvann också när hon "skötte magen", så vi tänkte att hon var lite förstoppad och hade resfeber. Men nu hade det alltså brutit ut ordentligt.

Så - eftersom jag är mer än tvåhundra mil från henne nu kunde jag inte göra mycket för att hjälpa henne, mer än att tala om vad hon skulle göra, hjälpa henne med italienska ord (jag pratar italienska till husbehov) hon kunde behöva. Nu ringde hon - hon och kompisen hade pratat med familjen, som kontaktat sin läkare. Han trodde det var cystit (vilket det med största sannolikhet är), och hon hade fått några tabletter: Tavanic, som verkar vara ett riktigt dunder och kanske inte helt anpassat för en vanlig cystit. Men vad vet jag om hur man hanterar infektioner i Italien...

Orolig blir man i alla fall.

i stället för att prata med Storpyre.

"Jag lever, i typ 35 grader. Har blivit brun idag på stranden, vi har även badat idag. Och jag har nyss ätit tiramisu för första gången. Godnatt."

Vilket äventyr - jag hoppas att hon kommer att komma hem, helt Italien-kär, och vilja åka tillbaks igen!

...och solen skiner även om det är kallt ute. Sitter här och tittar på skatorna som myrbadar inunder min pion som blommar för fullt.

Pratade med Storpyre igår kväll. I förrgår hade hon och kompisen promenerat till Slovenien för att köpa solkräm  :D 

Muggia - där de är - ligger bara nån kilometer från Sloveneska gränsen, och tydligen blir det närmare att gå dit och handla än in till Muggias centrum.

Igår hade de tagit bussen in till Trieste för att besöka ett shoppingcenter, men de hade promenerat i fyra-fem timmar utan att hitta det. Så de hade till slut lyckats hitta ett McDonalds där de ätit lite, och sen åkt tillbaks till Muggia. När jag pratade med henne igår var hon alldeles skrattig, hon bara bubblade och fnittrade. De satt i restaurangköket och försökte lära personalen några svenska ord - gomorron, gonatt, kille och tjej. En kille i personalen - som var jättetrevlig - hade lovat dem att åka med dem in till Trieste så de kunde hitta det där köpcentret nån dag.

Hon sa också: "Nu har vi ju gjort allting, åsså ska vi vara kvar här i arton dagar till!" Herreminje, säger jag. Bara man kommer in i lunken så blir det nog bra med arton dagar till :)

De var tryggt anlända till vingården där hon och kompisen ska jobba i tre veckor. De ska jobba på restaurangen där, förbereda maten, och diska. Fem timmar varje kväll, utom söndagar. Så, dagarna får de för sig själva, för utflykter, sol och bad. De fick ett rum på bottenvåningen, med dubbelsäng att dela på. Gissar att de kommer att ha det vidunderligt kul!

Hon var alldeles hänförd över både utsikten och själva restaurangens utseende. Ska bli spännande att höra om de får delta något i "familjelivet" (vilket kanske inte är annat än restauranglivet eftersom restaurangen är öppen 10-22) eller om de får sköta sig själva helt och hållet...

Mat och boende ska då i alla fall ingå, vad jag förstår.

befunnit sig på resa sen åtta i morse. Vid det här laget borde hon vara ungefär 45 minuters flygresa från Trieste.

Fick sms mitt på dan - då hade det gått bra att flyga till München, förutom att hon hade väldigt ont i ena örat och lock för det andra. De höll på att traska runt Münchens flygplats i jakt på en plats att få något att äta.

Gullungen!

Väntar nu bara på att få höra från henne när hon är framme i Muggia.