Min förlorade husnyckel som vi letat som galningar efter i två dagar är återfunnen. I Storpyres väska (det är den andra nyckeln på en månad som försvunnit i den väska som närmast liknar Vintergatan eller ett svart hål av antimateria och som återfunnits efter några dagar).

Jag har ont i halsen, och känner mej jättehängig. Är det psykosomatiskt för att jag ska jobba helgen som kommer, eller är det en reaktion på de sista veckornas stress?

Apropå föregående inlägg....

Rapport på brandvarnarna:

9 personer har brandvarnare, och en tror på turen...(Vi får väl hoppas du har tur, du som tror på den!)

serien "Den mörka materian", dvs Guldkompassen, Den vassa eggen, Bärnstenskikaren...

Jag är ju fantasyläsare av födsel och ohejdad vana (höll jag på att säga), har läst enorma mängder fantasy. Favoritförfattarna är Tolkien och Ursula K Leguin. Den här serien ligger kanske inte i klass med Tolkien, men väl med Leguin - även om språket och de psykologiska aspekterna på huvudpersonerna inte ligger i Leguins klass, så gör de världar den gode Pullman skapat det. Det är spännande, berörande, fyllt av överraskningar av alla möjliga spännande sorter och ett nytt sätt att tänka och se på saker och ting (som elementarpartiklar, t.ex.)

Gillar du fantasy/sagor och inte har läst dessa - gör det!

Maken håller på med första boken nu (och han gillar mest Stephen King och Dean Koontz), jag håller på med tredje och ingen av oss vill gärna släppa böckerna :)

Måtte det bli mer av sorten, i juni och juli...

Sommarnattens svalkande blå...

kommit på att man kan faktiskt köpa lycka för pengar...Det räcker med att hoppa fallskärm!

(Hon fick ett tandemhopp i födelsedagspresent av sina barn, tyckte det var fantastiskt, och jag är grööön av avund...Obs, det är INTE hon på bilden.)

Alla arbeten är lästa och bedömda, gånger om.

Alla betyg är satta.

Alla samtal är avhållna.

Alla utvärderingar ifyllda och lästa - somliga lyftande, andra kritiska på hämndnivå när betygen satta.

Och jag stillnar, för att tänka tankar som inte rör skolan...

(Nästa vecka börjar vi planera nästa termin - och DET ska bli roligt, för nu, när jag kommit till skolan finns där tillräckligt många lärare som vill planera gemensamt, som vill samarbeta över ämnesgränser för att vi ska kunna göra utbildningarna mer sammanhållna....Can't wait!)

har jag skrivit på för 65% på KomVux till hösten. UNDERBART!

Så, jag får fortsätta flyga, får fortsätta ha roligt, får fortsätta hjärntvätta mina elever till att TÄNKA SJÄLVA, fundera över VAD ÄR VÄRDIGT, våga stå i mötet med en annan människa I KRAFT AV SITT JAG med HELA SITT HJÄRTA OCH SIN SJÄL...

Jag vet att mina elever tycker om mina lektioner, jag vet att de ser tårar i mina ögon ibland när jag berättar om situationer jag varit i i arbetet, när

jag berättar om människor jag mött, om hur nära jag berörts av de människor jag mött.

Och, jag vet att de ser att jag önskar dem samma upplevelser som jag haft.

I de anonyma utvärderingar jag bett om så har flera skrivit: "Jag ser människor på ett annat sätt idag"...

Och när jag läste det så rann mina tårar.