om åtminstone halvtid på KomVux till hösten...

Hurra! Jag slipper gå tillbaks till "det andra stället"...mer än på 25% kanske...

Revidering: Rektorn jehuade just in och sa att det blir ungefär 65%...oooh!

Innan det är klart är jag nog uppe i 75 ialla fall :)

Då var balsjalen färdigsydd. Har alltid varit usel på att handsy ihop sista sömmen när man vänt på arbetet, men hade lånat en bok på bibblan där det stod precis hur man ska göra, och simsalabim! Det blev jättebra!

Och lilla balväskan...själva bottnen är tillklippt och ihopstruken med tjockt vlieseline. Och sidorna till påsen är tillklippta, vlieselinade och ihopsydda. Nu återstår att fästa bottnen i sidostyckena, sy knapphålen där bandet ska gå ut, och sy till kanalen där bandet ska löpa. Och sy själva bandet förstås. Och sen sy ihop själva toppen på påsen. Det är så roligt!

Återstår sen att se om den är användbar - det är tur att vi köpt en väska redan...

hur tung Luther är på axlarna ibland. Så till den milda grad att man faktiskt njuter av en riktigt regnig dag, så att man kan göra ingenting utan dåligt samvete...

Vi har ju väldigt olika sätt att förhålla sig till bloggande. När jag gör en snabb poll bland mina elever, så visar det sig att det är få, väldigt få som bloggar. Man har svårt att förstå vitsen - vad ska det vara bra för, att hålla på och vräka ut sig på nätet för alla att läsa.

Bland bloggarna finns det olika förhållningssätt. Somliga använder det för att få utlopp för kreativitet, för att lätta på det inre trycket.

Andra gör det för att skita ner andra människor, vara så elaka som möjligt (som mediabröderna som bloggade i Aftonblaskan).

Ytterligare andra - som jag - använder det som en form av kommunikationsväg. Jag vet att det finns en medbloggare - som jag räknar som vän - som tycker att jag ständigt begär bekräftelse av andra människor och har bestämt sig för att orsaken till det ligger som ett barndomstrauma. Men, jag (som ändå känner mej något bättre) tror inte att det är det som är orsaken. Jag uppfattar bloggandet som ett sätt att kommunicera med andra människor, utan att behöva lägga så mycket energi på det sociala spelet. Det är betydligt lättare att vara ärlig och öppen i bloggen, eftersom jag ändå är förhållandevis anonym. Det är ett fåtal av bloggläsarna som skulle kunna peka ut mig IRL vilket ger mej en viss frihet till uttryck, till funderande, till resonemang. Dessutom ger det mej en möjlighet att resonera med mej själv, en väg att låta mina tankar vindla sig fram mot de svar jag behöver.

Sedan är det också så att IRL har jag väldigt få människor omkring mig, rent privat. Jag lever oerhört privat, släpper sällan in människor utifrån - och blir därmed också sällan insläppt - vilket gör min referensgrupp något begränsad. Även här fyller bloggen sin funktion.

Så, bloggandet fyller inte något bekräftelsebehov - jag bloggar vare sig jag får svar eller inte.

var Storpyre med kompisarna på en hyfsat närbeläget havsbad i trakterna. Dagen efter berättade hon vid middan vad de gjort. Hon berättade också att de sett en stork.

Vi skrattade lite, och undrade om hon var säker på att det var en stork, och frågade om det inte kunde varit en häger eller en trana i stället, eftersom storkar i stort sett aldrig syns i våra trakter. Hon vidhöll, de hade tyckt det såg ut som en stork.

Döm om min förvåning, när jag öppnade lokalblaskan i morse...Celebert besök i trakterna:

Sensationellt fågelbesök i Alborga
I går var det fågelskådningens dag, så en del av Gävles fågelskådare var tidigt ute i skog och mark. Men kvällens sensation slog allt: tre vita storkar hade slagit sig ner på en åker i Alborga.
Foto: Bernd Büttner

Anders Johansson, ordförande i Gävle fågelklubb, var en av många ornitologer som begav sig till Alborga i Valbo i går kväll sedan de fått veta av Arbetarbladet att tre storkar slagit sig ner på en åker där. ”Anmärkningsvärt”, säger han om storkar i Gävletrakten.
Foto: Bernd Büttner

Gävle
Tre storkar slog sig ner på en åker i Alborga i går.
– Det är anmärkningsvärt. Jag kan inte minnas att det setts någon i Gävletrakten på bra många år, säger Anders Johansson, ordförande i Gävle fågelklubb.
Timmarna efter att Arbetarbladet såg fåglarna kom mängder av fågelintresserade.

Storkar finns normalt inte i våra trakter. I Skåne finns uppfödningsprojekt, men ses en stork någon annanstans i Sverige har de oftast hamnat fel.
   – Det är jätteovanligt med storkar i Gästrikland, väldigt anmärkningsvärt. För flera år sedan sågs en stork i Hamrånge. Det är lite konstigt att det är tre stycken. Det brukar vara enstaka fåglar som sticker i väg så där, säger ornitologen Per Aspenberg.
   
   Just nu är det flyttningsperiod för storkar. En förklaring till att fåglarna hamnat i Alborga är att de följt varma luftströmmar, och så att säga glömt att hoppa av bussen i tid.
   
Kommer med värmen
– När det är så här varmt väder kan det bli så att de flyttar längre än de borde. I dagarna har stork setts i Dalarna och Uppland, säger Anders Johansson.
   Det var Ann-Margret Åleskog som vid halv fyra i går upptäckte de tre fåglarna på håll från sitt hem i Alborga.
   – Jag såg dem där ute på åkern och tyckte att det var lite ovanligt. Så där stora fåglar brukar vi inte ha här. Men jag tänkte först att det kunde vara tranor eller nåt, säger hon.
   
   Hennes föräldrar Margareta och Lennart Fors, som bor i grannhuset, plockade fram kikare och fågelbok. Sedan ringde de Arbetarbladet.
   – Jag tänkte på stork eller häger, men när jag tittade i fågelboken var det tydligt att det är stork. Den är vit med svarta vingspetsar och stor röd näbb, säger Margareta Fors.
   
   När Arbetarbladet kontaktar Anders Johansson på Gävle fågelklubb och berättar vad vi sett, blir han eld och lågor.
   – Finns de där nu? Åh, fasen, då ska jag genast sätta fart, säger han.
   – Står de kvar så kommer det att vallfärda fågelskådare dit i kväll.
   
75 fågelskådare kom
Det fick han rätt i. 70–75 personer var förbi i går kväll för att titta på storkarna, enligt Mikael Svensson, vice ordförande i Gävle fågelklubb.
   Han berättar att storkarna inte var ringmärkta, och ganska slitna, vilket innebär att de inte kommer från uppfödningar i Skåne.
   – Kanske kommer de från Baltikum, säger Mikael Svensson."

här på gatan var med på kalaset idag. När vi kom hem så frågade tjejerna om kompisen fick äta här hos oss idag. Vi kom fram till att vi nog hade mat så det räckte, så vi sa ja.

Flickorna var ute och lekte en stund, sen kom Lillpyre in, gråtandes och jättelessen. Då hade kompisen sprungit ifrån henne ute, för att leka med ett annat barn (fyra år äldre) och Lillpyre fick inte vara med och leka.

Maten var då alldeles strax färdig, och Lillpyre stannade inne och satte sig att äta. Efter en stund gick kompisen förbi utanför vårt fönster tillsammans med det äldre barnet, och kom och ringde på dörren. Lillpyre öppnade dörren, och kompisen stod därutanför och pratade en stund. Lillpyre sa till kompisen att vi då satt och åt middag. Då tänkte kompisen också komma in och sätta sig och äta, men då sa jag stopp. Jag kände att jag inte alls ville bjuda henne på middag när Lillpyre inte fick vara med de andra två och leka.  Så - det blev tvärstopp. Kompisen fick gå härifrån oäten med det beskedet att eftersom Lillpyre inte fått vara med så lekte de ju inte längre tillsammans och dessutom skulle det innebära att kompisen stack ifrån det andra barnet också.

Vad tycker ni om det? Skulle jag låtit henne komma in och äta som jag lovat, trots att hon övergett Lillpyre ute på gården, eller gjorde jag rätt?

Mormor (min mor) är vederbörligen avlämnad på tågstation efter en snabb middag (färdig-kyckling från ICA). Här har barnkalasats på ett lekland idag, nio barn och tre föräldrar. En del blessyrer, en del tårar, en del bråk, men på det hela taget mycket lyckat. (Vi slog ihop barnkalaset med en dagiskompis, så det blev dubbla presenter). Lillpyre, och de flesta var svettigare än svettiga när det var dags för avhämtning. De lekte hej vilt!

 Hundratjugo kronor per barn, för korv med bröd, saft, glass och avslutande godispåse, samt två timmars vild lek. Det känns som högvinst (i synnerhet som vi var två familjer som delade på kostnaden). Barnen har kul, och vi slipper jobbet!

har fyllt sex år idag.

Här har ätits tårta, kakor, godis och Lillpyrets önskemiddag - hämtburgare från MAX. Farmor och farfar har varit här, och mormor kom igår.

Presenterna:

En ny cykel av farmor och farfar

Kläder i parti och minut (två klänningar, en kjol, en tröja och ett par korta byxor).

Barbien Rosella (Prinsessa i filmen Barbie som Öprinsessan)

Gosekatt som hade ett fint halsband i sin påse

Filmen Min granne Totoro

Ett antal program till hennes dator som vi inte satt upp ännu

Musiksaga Barbie Svansjön

Ett spel: "Vem där?"

Och lite mer...som jag inte kommer ihåg nu.

Imorgon stundar barnkalas, med kompisar från dagis och här på gatan. Jag har stått och trillat chokladbollar i långa banor ikväll....

Hon verkar vara nöjd med sin dag, men sover ännu inte...