Vi hade personalfest igår kväll. Bussen avgick från stan kl 17, den här restaurangen var bokad, samt trubadur. Men, precis när bussarna gick, ringde trubaduren som redan var på plats på restaurangen och sa: "Nej, det är nåt fel - ni är inte bokade här. Ni är bokade på den här restaurangen i stället."

Så, det blev till att raskt tänka om hela planeringen av festligheterna. Trubaduren fick slänga sig i bilen och köra de 5-6 mil i rasande fart, bussarna fick vända efter att ha plockat upp ströfolk efter vägen.

Men, det blev väl så lyckat - restaurangen vi hamnade på hade jag aldrig besökt, så det var riktigt trevligt. Maten var supergod...

Di andra åt Pikant Axmarröra på grillad vitlökskrutong med örtolja och citrondressing. Jag - som äter laktosfritt - fick i stället Carpaccio av gravat reninnanlår på bädd av ruccolasallad  smaksatt med örtvinaigrette. Därtill fikon- och schalottenlöksmarmelad samt parmesan. Och det var ljuvligt!

Sedan var det lax - en gigantisk bit, lätt ugns-tillagad (tror jag, rätten finns inte med på menyn). Där di andra till fisken fick nåt slags hummersås fick jag vitlöksstekt svamp och ett berg av färska räkor, samt nåt slags hemmagjord majonnäs (som tyvärr var rätt smaklös) men fisken var gudomlig, räkorna to die for och svampen bara perfekt.

Och när de andra fick Vaniljglass med hembakat flarn, varm hjortronsylt och vispad grädde till dessert fick jag en sorbet som jag tror jag identifierat som basilika-limesorbet med kanderade apelsinskalsstrimlor.

Jag tror faktiskt jag drog vinstlott hela vägen igenom (vilket inte hör till vanligheterna när man äter anpassad kost)...

Och solen lyste på havet, tornflygarna (fick jag lära mig igår att de var) svirrade som galna, och strömmingen hoppade som tokiga i havsviken strax därutanför som silverglimtar i ett...

Det var rätt mysigt!

Min förlorade husnyckel som vi letat som galningar efter i två dagar är återfunnen. I Storpyres väska (det är den andra nyckeln på en månad som försvunnit i den väska som närmast liknar Vintergatan eller ett svart hål av antimateria och som återfunnits efter några dagar).

Jag har ont i halsen, och känner mej jättehängig. Är det psykosomatiskt för att jag ska jobba helgen som kommer, eller är det en reaktion på de sista veckornas stress?

Apropå föregående inlägg....

Rapport på brandvarnarna:

9 personer har brandvarnare, och en tror på turen...(Vi får väl hoppas du har tur, du som tror på den!)

Måtte det bli mer av sorten, i juni och juli...

kommit på att man kan faktiskt köpa lycka för pengar...Det räcker med att hoppa fallskärm!

(Hon fick ett tandemhopp i födelsedagspresent av sina barn, tyckte det var fantastiskt, och jag är grööön av avund...Obs, det är INTE hon på bilden.)

en utlandsresa (den första på arton år) till höstlovet...

Men, vart ska man åka på höstlovet?

Det mesta kring medelhavet är väl stängt?

Tipsa mej!

på Mors dag. Fick höra att Mosters lille-knodd lärt sig räkna till fem! Det är duktigt när man inte ens fyllt två år!

I övrigt blev Mors-dagen lite lustig här. Storpyre som befinner sig i finansiella trångmål (hon har låtit bli att spara något av de tolv-tretton tusen hon tjänade på sommarjobb förra sommarn och i julas, så hon måste vrålspara allt hon har för att ha pengar när hon ska till Italien på feriepraktik) hade bett om att få laga middag på Mors dag. Vi kom överens om att hon skulle göra så, så vi handlade för hennes middagslagning idag. När klockan var tjugo över fem började vi bli hungriga, men ännu inget spår av Storpyre. Så, jag skickade ett sms och sa att vi skulle börja med maten. En halvtimme senare kom ett svars-sms: "Jävlar, jag somnade! Cyklar nu!"

 Ytterligare en kvart senare kom ytterligare ett sms: "Gör inget mer! Jag vill göra resten!" Svaret fick förstås bli att jag inte kunde sluta, eftersom maten då skulle bränna vid.

Sen, när hon kom hem var hon jättearg på sig själv för att hon somnat och tänkte omedelbart sätta igång med rabarberpajen hon också tänkt laga, men då var ju maten klar, så det var bara att sätta sig ned och äta.

Nu håller hon på att skapa rabarberpaj med vaniljsås, och efter den ska hon få passa Lillpyre en stund, så maken och jag kan knalla ut och plocka in lite liljekanaljer...

  Klara en länk till en "typelyzer"

Testtokig som jag är kunde jag inte låta bli. Här är resultatet:

"Har du det bra?"

Vårdaren (the relater) föredrar att förlita sig på sina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När de ska fatta beslut om något föredrar de att göra det med personlig värme och hur beslutet påverkar människor. Hur viktig frågan är för dem själva eller andra de bryr sig om är oftast det första de tänker på, medan den rent logiska analysen kommer först i andra hand.

De är mycket mer intresserade av fakta om människor än om fakta om saker och brukar därför ha ett smidigt socialt liv. De brukar trivas bäst i arbeten där deras omtanke om andra personer kommer till sin rätt - gärna arbete med barn och äldre, socialt arbete, försäljning (om varorna är konkreta) och serviceyrken.

Det som framförallt driver Vårdare är bra relationer med andra människor. Det kan vara både känslan av närhet med andra människor i nuet (att få hjälpa till eller bli hjälpt) eller upplevelsen av trygga och stabila långsiktiga relationer (familjen, vänkretsen, medlemskap i sammanslutningar etc ). De framstår ofta som sociala och personliga på gott och ont. Vill du få en Vårdares uppmärksamhet - pröva "hmm... skulle du kunna hjälpa mig med... eller hur mår du?".

Man kan ofta känna igen Vårdare på att de ofta använder ord som beskriver människor, känslor och deras uppfattning om dem.