Nu har jag  maken vart på vinden och hämtat ner lite säsongslämpligare skor. Ett enda par lämpliga att gå i förutom gympadojjor har jag nu. Ett par skitfula gratisskor som jag fick "på köpet" en gång när det var "ta tre betala för två" på Wedins. Ohjälpligt fula, men inte alltför pjåkiga att gå i. Gratis är gott, med andra ord!

En artikel i DN idag säger att en undersökning i England tyder på att mammans kosthållning har viss betydelse för vilket kön ens planerade barn får. Vilket sätter myror i huvudet på mig.

För, om mammans kost påverkar det blivande barnets kön, så måste mammans kost indirekt påverka pappans spermier? Väljer ägget vilken spermie som får bli segrare? Eller påverkas sekretet som spermierna simmar genom så att det lättare släpper igenom y-spermier än x-spermier?

Det där kändes som att det egentligen inte sa så himla mycket. Det ligger mer bakom det där än undersökningen visar på...

är det den här sonetten som inte lämnar mig ifred. Den är så oerhört vacker, tycker jag:

Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date:
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed,
And every fair from fair sometime declines,
By chance, or nature's changing course untrimmed:
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st,
Nor shall death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st,
So long as men can breathe, or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

att jag kunde samla er bloggvänner omkring mig i ett hus, nära att nå, där vi bara kunde umgås och finnas intill varandra.

Jag skulle ha er där....

Nenne för okomplicerad närhet och tyst samvaro.

Marie för vänskap och gråt.

Katja för skratt och ilska

Klara för den djupa andligheten och kärleken till världsalltet

Fru Fundersam för den klara synens ögonblick

Filifjonkan för stillheten och ron

Helga för glädjen och skönheten

Coz för igenkännandet och skapandet

och

Ias husse för alla goda bullar, och de gemensamma åsikterna. (Och humorn)

Ni andra får också komma med, men er har jag inte riktigt samma tydliga upplevelser av :)

med ett mail från en gammal vän, en av mina allra bästa vänner i barndomen som jag tappade ur sikte sådär nånstans i fjortonårsåldern.

Glad blev jag!

sicken dag.

Makens cykel stulen. Polisen blev mycket förvånad när han hade ramnumret uppskrivet!

Klasslistan på Lillpyres klass har kommit. Hon har inte en enda av sina dagliga lekkompisar från dagis i klassen trots att vi specifikt påpekat vilka barn vi vill att hon ska få gå med. Gissa om jag tänker bråka? Jag har aldrig förr varit en krånglig person, men nu jävlar ska här krånglas. Om jag så ska ta till tidningarna!

Och en av mina klasser har krånglat också. Det har varit en svårplanerad kurs, med många studiebesök osv, och de har haft flera veckors praktik plus påsk- och sportlov. Jag har haft en lektion i veckan med dem i början, och vi har haft mycket att avverka - nu mot slutet av terminen har vi dubbla lektionspass, och nu tycker jag att man behöver ha åtminstone ett prov på hela kursen, och ett grupparbete - det är trots allt 1½ månad kvar av terminen. Men se det orkade de inte...så de köpte sig loss från provet och gick med på ett kraftigt utökat grupparbete med individuella inlämningar från var och en istället. De anar inte vad de gett sig in på med det...

Och de har också gått med på att de uppgifter de hitintills gjort, och grupparbetet endast kan ge dem Godkänt som mest. Vill de ha högre lär de göra ett enskilt prov ändå...Vi får se hur de tycker det känns i slutänden.

Finns det för övrigt nån som kan förklara för mej varför i hela fridens namn dessa vuxenstuderande tror att heltidsstudier innebär 15-20 studietimmar i veckan? Heltidsstudier innebär dygnet runt...krasst sett.

är min tro på människan stark.

Jag ser i varje människa en gnista av det gudomliga ljuset.

Jag tror på människans inneboende godhet.

Jag älskar människan som den gudomliga varelse hon är, med alla sina svagheter, sina rädslor, sin litenhet i universum och hennes magnifika storhet...larger than life.

Varje människa bär inom sig guden, gudinnan och barnet, vilket jag ser allra tydligast hos människans barn.

Jag tror inte på ondska - ondska är för mig händelser som spårar ur, olyckor, inte-meningen...

Men när sådant händer som att en tioåring rövas bort och dödas av en annan människa, eller att två små barn slås ihjäl med hammare eller att en sexåring knivmördas i sin säng...

Då tvivlar jag.

Då ligger skuldens börda tung över hela mänskligheten.

Att begå sådana skändligheter mot dem som är vår framtid, vårt ljus - det är som att döda gud - ett brott bortom all sans och förnuft, bortom mänsklig värdighet, bortom rätten att existera som människa.

Ibland blir saker och ting bara så himla tunga - mördade barn, svältande människor, människor som dör skrikande av smärta i sjukdomar...

Jag blir så trött, intill döden trött...världen är för tung på mina axlar ibland...(och ja, jag vet att jag inte måste bära världen. Men jag tar till mig av lidandet, jag lider av att inte kunna hjälpa mer.)