var vi på Norra Bergets friluftsmuseum med Lillpyre.

När vi satte oss i bilen på väg hem deklarerade hon för oss, helt omotiverat och ur luften:

"Mamma, pappa. Jag vet faktiskt precis allting. Jag bara beter mig som ett vanligt barn."

Vad ska man svara på det?

Semestern närmar sig sitt slut. Vi är återkomna i hemmet efter tolv dagar på resande fot. Vi har hunnit med att köpa bil, besöka sommarstugan i Ångermanland, besöka föräldrar i Drakstaden. Vi har också hunnit med en urinvägsinfektion (jag) och en feber- och magsjuka (Lillpyre). Samt att träffa norröna vänner på genomresa norrut. Samt att jag har hunnit med att bli moster för andra gången - torsdag förra veckan föddes världens sötaste lilla tös, fyra kilo tung, 50 cm lång - en liten knubbis med andra ord, underskön och vacker som få andra bebisar. Hennes mor tyckte visst att Storebror var vackrare som liten, men det håller jag inte med om - denna unga dam är det sötaste som skådats sedan mitt Storpyre föddes :)

Moster är käääär! Blir tårögd när jag tänker på henne...

Vad har vi mer hunnit med...?

 Äta goda bullar från Bakgården i Drakstaden, besöka gamla bekanta (cheeeefer båda två), sova gott på stenhård underslaf till bäddsoffa, läsa både Gunnar av Bob Hansson, Hjälp jag heter Zbigniew av Zbigniew Kuklarz, Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow av Sara Gruen, läsa halva Caipirinha med döden. Titta på Morden i Midsomer förstås. Promenera en stund varje kväll för att fraternisera med grannens kossor, bli vän med en katt. Snickra panel i en liten övernattningsstuga vid havet. Fotografera en massa.

Jag har hunnit vara medicinsk support åt Storpyre som fortfarande är i Italien, och kommer hem på måndag. Ni vet att hon fick UVI, och TUNG behandling för den. Så gick det en vecka. I början av denna vecka fick kompisen ansiktsförlamning (som hon hade för sex år sen oxå). Hon var till doktorn och fick en massa mediciner, TUNGA mediciner. Så, första kvällen när hon tagit medicinerna började hon kräkas. Mycket. Och det har hon gjort hela veckan. Och jag har tjatat mej till ytterligare ett läkarbesök för henne, läkaren har sagt "matförgiftning". Jag tror "läkemedelsbiverkan". Eller nåt allvarligare. Hon är inte alls pigg.

Och i morgon ska Storpyre åka till Venedig, ensam. Kompisen mår så pass dåligt att hon stannar i värdfamiljen. Storpyre - som inte är helt van att klara sig på egen hand och inte pratar särskilt bra italienska - ska ta sig från Muggia till Trieste med buss. Från Trieste till Venedig-stationen som heter Mestre med tåg. Och därifrån med buss till pojkvännen och hans familj (som reste ner efter midsommar och ska vara där hela sju veckor). Gissa vem som är mest nervös - Storpyre eller jag?

Och när flickorna kommer hem från Italien på måndag kväll så är kompisen ensam hemma, för då är hennes föräldrar i Spanien. Och inte kan jag lämna henne ensam hemma om hon mår så dåligt. Då måste vi nog tvinga henne vara här hos oss, tror jag...

En oförglömlig semester! Och på måndag börjar jag jobba, sista fyra veckorna på hälsocentralen, förhoppningsvis någonsin. Har redan börjat planera mitt avsked...