...det ändå går att jobba på min gamla urvuxna arbetsplats, nu när jag vet att jag har nedräkning... Jag lider inte ett dugg av det!

Blev uppe så sent igår, började titta på Jim Jarmusch film Night on eart och fastnade fullständigt. Brukar gilla hans filmer, den här hade jag inte sett, och visst gillade jag den här också.

Hans Dead man, med Johnny Depp är en av mina absoluta favoriter.

En stor del av det jag gillar är att det finns utrymme för tankar i hans filmer - det blir långa, tysta episoder, som andningshål, eller plötsliga tidsglapp. Sen handlar de ju ofta om utanförskap, om människor på livets skuggsida - en sida som känns väldigt hemtam, enkel och rättfram, lika bekväm som ett par riktigt mjuka sköna gamla sweatshirt-brallor, eller de slitna, skitiga gympadojjorna som börjar gå sönder i ena kanten men som sitter som en smäck på foten...