apropå förra inlägget...

Se inlägget från förra året, den här dagen!

Det räcker med att man rör sig aldrig så lite, så rinner svetten. Och, det är underbart!

I morse när jag steg upp (nåja, i förmiddags, då för klockan var halv tio) så var det 27.3 grader i skuggan. Jag njuter av varenda sekund!

Make och Lillpyre är bortresta sen i tisdags, Storpyre är hemma med mej, men hon är för det mesta ute med kompisar, så jag ser henne inte så mycket. Det känns faktiskt rätt skönt att få lite tid för sig själv - det var allt för länge sen. Och nu har jag suttit och tittat på filmen Shirley Valentine, för hundrafemtioelfte gången, och som alltid så poppar den där evinnerliga längtan efter ett annat liv upp - kanske ett liv i ett annat tempo. Fast å andra sidan håller jag ju på att jobba fram ett sånt liv nu - som lärare är kanske tempot högt ibland, men jobbar man så lite som jag gör (65% till hösten på skolan, och 8.3% på primärvårdsjouren) så blir inte tempot så himla högt. Inte lönen heller, förvisso. Men man kan ju inte få allt! Det jag får räcker i alla fall till nödtorften, och ett visst sparande också...

I morgon kommer Make och Lillpyre hem igen, och allt återgår till det normala igen, tillbaks till att vara Mamma och Medregent i familjen. Det har varit några sköna dagar...