GULLIG av en patient - en otroligt go gammal farbror vi har som vi träffar på mottagningen då och då...som gärna vill prata och berätta, och jag tycker det är roligt att lyssna, och har jag då tid så blir det att vi tar en stund på oss. Men - att bli kallad GULLIG, det är nog första gången...

Jag älskar att resa!

Att färdas från plats till plats, se andra städer, andra länder, andra seder är att på ett vis förflytta sig andligt till tidigare okända platser inom en själv. Tågresans monotoni underlättar själens vida vandringar i de osedda inre landskapen, ger insikter, upptäckter, aha-upplevelser och förändrar ens värld så att man går av tågen som en annan person än den som steg på.

När mina barn blir större, och inte behöver mig på samma sätt som nu hägrar många resmål...

Rosa bussarna har stått på önskelistan i tjugo års tid, företrädesvis Indien, men också resan genom Europa till Marocko. Jag och maken har börjat planera för en resa till Sydamerika - Chile förstås, under några månader...om kanske tio år eller så. Storpyre är ju vuxen då - hon får förstås åka med om hon vill det, och Lillpyre borde vara femton...

Tierra del fuego lockar och drar, Anderna, Atacamaöknen...

 Fast Storbritannien vore inte heller fel...nästa år kanske?