Mellan Bergen tillbringade vi en kväll på det ena av de berg som kringgärdar staden. Där finns ett utsiktstorn där man ser långt ut över havet, långa vägar inåt land. I alla händelser - jag iddes inte klättra upp i tornet (höjdrädd!!!) så maken och Lillpyre klättrade upp. För varje våning de kom upp gastade Lillpyre: "Mamma! Hej mamma! Mamma titta vad högt jag är!" Jag tittade och vinkade. Det stod en del andra människor där jämte mig och beundrade utsikten över staden. När maken och Lillpyre kommit högst upp ropade hon återigen samma sak, och jag tittade, vinkade och fotograferade. Så vände jag ryggen till och gick mot muren som är intill bergsbranten. Då gastade Lillpyre: "Mamma!" Ja, svarade jag. "Mamma! Pappa fes!"

Jag hörde paret intill frusta av skratt, och jag låg närmast dubbelvikt där på utsiktsplatsen. Maken var väl inte helt övertygad om humorn i det hela, men han är inte direkt finkänslig, och inte lätt att göra generad heller, så han tog det hela med en klackspark!