Opponens och respondens gick bra idag. Fick jättemycket beröm för vår metoddiskussion och resultatdiskussion (som jag var mamma till). Inte mycket behöver göras om - vi hade missat på få punkter. Jag är superduperjättenöjd! Det känns sagolikt - och lite tomt. Jag har ju haft det här med mej dygnet runt i två år - nu är det bara några få ändringar som ska göras, sen kan jag skicka in ansökan om examensbevis. Jag har lite separationsångest - jag stannade till för ett ögonblick innan jag lämnade Q-huset på Konradsberg idag...det kändes vemodigt.

Och ffa kändes det himla tråkigt att skiljas från min kursare som jag skrivit uppsatsen med - jag har ju haft kontinuerlig kontakt med henne också i två års tid...Får verkligen anstränga mig att bibehålla kontakten med henne, det känns viktigt. Hon är på sitt rättframma, spontana sätt en skön människa att ha att göra med.

Lite sådär sorgesamt också att inte ha en legitim anledning att åka till Hufvudstaden en gång i månaden framöver.

Men, framför allt! HERREGUD; vad det är SKÖNT att få släppa pluggångesten ett tag!

(Väl vetandes att om nåt år som kommer det att slita och dra i pluggtarmen igen. Då får det väl bli magistern i vårdpedagogik då, då...)

På två dagar nu har jag fått två stycken you-make-my-day-awards. Jag är tacksam för det, hedrad och glad. När jag är lite mindre trött och manglad ska jag tänka mer på det, och se om jag har några jag vill prisa...