på skolan och strukturen börjar klarna - känner mig inte helt blåst ändå. Trevlig och lättillgänglig personal verkar där vara. Känns bra så här långt. Fast det tar på med så mycket information som ska bankas in i skallen...

Första dagen på nya jobbet, som lärare...

Förvirrat, omtumlande. Men det kändes trevligt att komma till en arbetsplats där mitt namn redan står på en arbetsrumsdörr, där jag redan har ett namnat postfack :)

Jag kommer att få dela rummet med en annan lärare, även hon tillfälligt anställd. Men det kändes bra, hon verkar trevlig så jag tvivlar inte ett ögonblick på att vi kommer att kunna kampera ihop på ett bra sätt. Vi har ju också gemensam yrkesmässig bakgrund, hon blev färdig lärare ett halvår före mej...så vi är färska båda två.

Arbetsgruppen verkar dock trevlig, om än rätt så heterogen, vad gäller åldrar, bakgrund etc. Jag fick goda vibbar - när jag gick från jobbet och när jag åkte hem med bussen kändes det som om det liksom klickade på plats - pusslet...

Och det tar jag som ett gott tecken!

ang din kommentar nedan, Filifjonkan, att det största problemet generellt mellan högskola och praktisk verklighet - dvs sjukhus etc är att man har så otroligt olika prioriteringsbas.

Många av de sjuksköterskor som arbetar idag är sådana som gått en tvåårig sjuksköterskeutbildning, inte alla har ens studentexamen i botten. Sjuksköterskeyrket har de senaste femton-tjugo åren genomgått en transformation från yrkesutbildning med yrkeslegitimation till akademisk examen med väldigt bred teorietisk bas. Skillnaden mellan säg när jag gick - jag började för femton år sen så läste vi mycket medicin/kirurgi/ortopedi/pediatrik/psykiatri etc, och hade tjugo poäng omvårdnadsvetenskap, som i princip är den filosofiska basen för sjuksköterskeyrket. Vi hade - om jag inte minns helt fel - ungefär femtio veckors praktik under de åren - dvs mer än en tredjedel av utbildningen. Idag gör de blivande sjuksköterskorna betydligt mer omvårdnadsvetenskap och betydligt mindre praktik. Konsekvensen av detta är att de uppfattas som okunniga rent medicinskt-praktiskt. Många som kommer ut har aldrig satt en kateter, somliga har aldrig skött om olika typer av venkatetrar (port-a-cath, piccline) etc...de har väsentliga kunskapsluckor i det praktiska arbetet. De äldre sjuksköterskorna som har mycket praktisk bas i sitt arbete uppfattar då de blivande sjuksköterskorna som okunniga. De är teoretiskt skickliga, kan upprätta jättebra vårdplaner, men kan ofta inte skilja ett fästingbett med begynnande borreliainfektion från ringorm, eller hitta ett förmaksflimmer hos en patient genom att känna på pulsen. Sjuksköterskearbetet är ett arbete som försiggår nära patienten, som kräver klinisk blick, och mycket praktisk erfarenhet, vilket är en brist hos många av våra teoretiskt skickliga sjuksköterskor. Nu kan man tycka att de ska kunna få detta när de kommer ut som nyutexaminerade, men då dagens verksamheter är så slimmade som de är så förväntas de fungera fullt ut i verksamheten. Naturligtvis tjänar kåren som sådan på en ökad akademisk status, frågan är patienterna tjänar på det i längden...?