Höstens psykologi A avslutad. Många VG:n blev det! Det är kul när eleverna är så intresserade, taggade och duktiga.

Och de utvärderingar de ger är kanske inte så mycket till utvärderingar...mer som lovsånger till min ära :)

Ett axplock:

"Du är så bra på att berätta, man förstår på en gång"

"Det är intressant - man vill bara lyssna på dej hela tiden"

"Jag vill läsa mer psykologi efter den här kursen, du har verkligen väckt mitt intresse för psykologi."

"Om jag läser vidare kommer det definitivt att bli nåt åt psykologihållet."

Och så vidare...

Det enda egentliga klagomålet på kurs, upplägg etc var att det enda provet var för stort - det omfattade 3 kapitel och femton frågor...så det kan få vara för stort, kanske...

...för lilla puberteten...

Den känns lika klockren ännu...

Jag är bloggtrött, har inte mycket att säga. Tänker desto mer.

Ska jobba heltid nästa termin, och min ordinarie arbetsgivare kräver att jag säger upp mig, eftersom man har rätt att få tjänstledigt för att pröva annat arbete under sex månader, jag har fått ett år och har inte för avsikt att komma tillbaka. Nånsin. Så, nästa vecka ska jag ge mej iväg in och skriva under uppsägningspappren, och bjuda mina arbetskamratar på fika. Sen är det ajöss och goodbye!

Så...skulle jag sen inte få förlängt på skolan, efter vårterminen så blir jag arbetslös...men det håller nog inte i sig så länge, i så fall. Jag menar - en erfaren sjuksköterska, med distriktssköterskeutbildning och lärarutbildning...det borde inte vara särskilt svårt att få jobb!

Från det ena till det andra så är jag så ohyggligt trött på mat. Jag är trött på att äta. Vill inte ha mat. Vill inte äta. Tycker det mesta är ofrestande, även om jag vet att det är gott. Vill inte laga mat heller. Jag är faktiskt inte ens sugen på att fika, ens gofika. Vill inte ha. Det känns tråkigt. Inte vill jag titta på film heller. Och inte följa serier - jag har följt ER sen starten, men nu har jag inte sett ett enda avsnitt. Har gillat Ugly Betty, men nu är jag trött på den. Jag är nästan trött på Greys Anatomy också, som är en stark favorit. Det enda som lockar mej på tv:n är vetenskapsprogram och kunskapskanalen.

Jag längtar efter att sitta i en stuga i skogen och kontemplera, dricka lite thé med honung och äta skorpor med ost och körsbärsmarmelad, läsa en bok och lyssna lite på min batteridrivna radio till skenet av en öppen eld. Krypa ner i sängen mellan vita linnelakan, och ha det mörkt, och lyssna på nattens ljud. Lugn och ro.

Älskar snön som kommer, det blir tyst, vitt, vackert.

...att man älskar George Michaels röst - enastående!
 
Och den här låten är så sorglig...

Gullet dog igår kväll. Antibiotikan vi fick till honom i måndags hade inte avsedd effekt, antagligen hade hans njurar slutat fungera helt. Så, vi har haft begravning här på morgonen, och Lillpyret är otroligt ledsen. Nu sover gullet mellan två rödvinbärsbuskar, här i vår trädgård.