inom primärvården arbetar man ensam. Man åker runt till olika människor som har behov av sjukvård även under helgen, som till exempel hjälp med att få insulin, såromläggningar, krånglande katetrar etc.

Man träffar då också ofta på hemtjänstens personal, eftersom de oftast är involverade i samma människor som vi.

Det senaste de berättat - som jag fått höra idag - är att alla "kunder" har hemma hos sig fått en apparat som är kopplad via nätet till en central dator på något kommunalt kontor nånstans. Personalen har fått varsin liten handkontrollsliknande attiralj som de knappar in olika koder på när de kommer hem till "kunderna", beroende på vad de ska göra där. Det finns koder för "egenvård", städning, matlagning, hygien osv. När de sen går därifrån knappas nästa kod in. Och den tid som "kunden" fått hjälp av kommunen - och som då kommunen tar rundligt betalt för - kallas kvalitetstid...Och då blir jag sådär mörkrädd igen...Hemtjänstpersonalen springer som dårar, på många ställen har de cyklar att tillgå - inga bilar - även i smällkallaste vintern då de ska ta sig två-tre km mellan "kunderna", och har obetydligt med tid inlagt mellan varje kundbesök...vilket i förlängningen innebär att många i personalen använder sina privata bilar för att röra sig mellan "kunderna" för att hinna med att ge alla det de ska ha. Men de får inte skriva reseräkningar, eller på något vis annars förvänta sig kompensation för bensin och bilslitage...Personalen är så stressad att när "kunden" vill ha lite mänsklig kontakt, kanske dricka en kopp kaffe tillsammans med personalen så har personalen inte tid med det, utan måste rusa till nästa som kanske redan sitter och väntar efter utsatt tid...Vad är det för kvalitet, om jag får fråga?

Och då skäms jag för att jag jobbar inom vården, för att jag är representat för ett omänskligt system som bara värderar pengar, och inget annat.

en artikel...(kopierar in den nedan, då det inte gick att länka direkt)

"Sköterskeutbildning i Gävle underkänns

GÄVLE
Högskoleverket underkänner utbildningen för specialistsjuksköterskor i Gävle och kritiserar sjuksköterskeutbildningen.
Den främsta bristen är kompetenta handledare och för lågt ställda krav.
– Vi är medvetna om bristerna och kritiken var inte oväntad, säger Nader Ahmadi, prefekt på institutionen för vårdvetenskap och sociologi på Högskolan i Gävle.
Högskoleverket har granskat 136 vård- och medicinutbildningar i landet vid 27 olika universitet och högskolor.
   Sjuksköterskeutbildningen är en av de stora utvärderade utbildningarna som finns vi sammanlagt 26 lärosäten. Sjuksköterskeutbildningen är också den som tycks ha störst problem då 40 procent av utbildningarna har fått en varning.
   Även utbildningarna till specialistsjuksköterska har stora problem där cirka en tredjedel har fått en varning.
   För Gävles del har grundutbildningen klarat sig utan varning medan specialistutbildningen har fått omdömet otillfredsställande.
   Att man klarat sig utan varning betyder dock inte att utbildningen är problemfri.
   
Bättre handledning krävs
– Grundutbildningen i Gävle kan bli bättre, särskilt när det gäller den verksamhetsförlagda utbildningen, säger Brita Bergseth, projektledare för granskningen på Högskoleverket.
   Hon syftar på den praktik som sjuksköterskestudenterna inom landsting och kommun där det stora problemet är den låga kompetensen bland handledande sjuksköterskor.
   
Samma igen
Exakt samma problem har även specialistutbildningen. Här bedömer dock högskoleverket att man dessutom ställer för låga krav på studenterna eftersom man delvis bara repeterar samma kurslitteratur som sjuksköterskeprogrammet.
   I sin utvärdering av specialistutbildningen i Gävle menar Högskoleverket att detta faktum samt den dåliga akademiska handledarkompetens gör att utbildningen har ”synnerligen lågt ställda mål”.
   – Ibland har studenterna högre kompetens än sina handledare, säger Brita Bergseth.
   
Har blivit bättre
Nader Ahmadi, prefekt på institutionen för vårdvetenskap och sociologi, är inte förvånad över omdömet.
   – Kritiken var inte oväntad eftersom landstinget inte har kunnat erbjuda kompetenta handledare, säger Ahmadi.
   Han framhåller att institutionen tar kritiken på stort allvar.
   – Det är bra att Högskoleverket vill markera den förändring i status som en specialistutbildning innebär, säger han.
   Ahmadi framhåller också att utbildningarna i Gävle blivit bättre sedan granskningen gjordes 2005. Bland annat har man rekryterat fler disputerade lärare.
Marie Eriksson"

-----

Och nu irriterar jag mig förstos STORLIGEN på det faktum att man i artikeln poängterar att handledarna, dvs de aktiva sjuksköterskorna och specialistsjuksköterskorna har så låg kompetens. På en plats står att det är "låg akademisk handledarkompetens" det handlar om. Och, då kommer vi till själva kärnan - när "folk" läser denna artikel - kommer de då att förstå att det de läser är att det handlar om att sjuksköterskorna som är aktiva inte har läst tillräckligt mycket vetenskapsfilosofi, vårdfilosofi osv. De har heller inte pedagogisk utbildning. "Folk" som läser detta, och som i övrigt köper allt som står i såna skandalblaskor som Ex-tidningen och Kvällsblaskan, kommer att tolka detta som att sjuksköterskorna inte kan sitt sjuksköterskejobb, att de är inkompetenta som sjuksköterskor. Som om det inte räckte med alla jävla skräckhistorier som sprids av kvällstidningarna. Sjukvården - som faktiskt trots alla indragningar, trots alla skräcklarm och allt elände som tidningarna blåser upp - presterar otroliga mängder lyckade behandlingar, lyckade förlossningar, botande operationer, väl genomförda undersökningar varje dag, året om. Vi upplever goda möten med människor som är i behov av sjukvård såväl som mindre goda.

Om allmänheten tror att en hög akademisk kompetens gör mig till en bättre sjuksköterska så får de nog tänka om - att känna till Doris Carnevalis omvårdnadsteorier lagda i kontrast till Katie Eriksons Ansa - lära - leka gör inte att jag gör en säkrare medicinsk bedömning, det gör mig inte tryggare i kontakten med patienten, den gör mig inte snabbare eller bättre på det som verkligen är väsentligt - att patienten i kontakten med vården möter en människa som är villig att lyssna, villig att stödja och hjälpa, som tar patienten på allvar...

självpåtagna jävla bloggavhållsamhet...:

http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.638269